Maria och det återfunna barnet

Idag gick jag ner i vårt källarförråd och hämtade julkrubban med alla figurerna. Den har funnits med oss i snart tjugo år och har en viktig plats i vårt julfirande. Jag ställde upp den på flygeln, och varsamt frigjorde jag den ena figuren efter den andra från handduken den vilat i sedan sist. När alla figurererna var på plats upptäckte jag att den viktigaste av dem alla, nämligen Jesusbarnet, saknades. Krubban var tom! Jag letade igenom lådan en gång till – inget Jesusbarn.

”Vad gör vi?” frågade jag mina ungdomar. ”Vi kan ju inte ha krubban här utan Jesusbarn!”

”Men pappa”, sa de med en mun, ”han är ju inte född än! Titta på Maria – ser du inte hur stor mage hon har? Han kommer säkert fram på julafton!”

Jag spände ögonen i dem för att med min röntgenblick utröna om jag var utsatt för något slags practical joke – men nej, inget utslag på den mätaren. Så tänkte jag på att det just idag är Marias dag – vi lyssnade på Marias lovsång i gudstjänsten på förmiddagen. Hon vågade tro på undret. Skulle inte jag också våga det?

Jag höll nog inte riktigt måttet. Så klentrogen jag var dök jag ner i den stora papplådan på nytt. Och se, längst ner i ett hörn, inlindad i en näsduk som jag inte upptäckt tidigare – där låg han! Jag funderade ett ögonblick på att inte röja min upptäckt, gömma honom på säkert ställe och återställa honom i ett obevakat ögonblick på julnatten. Men det blev lite för manipulativt. Dessutom blev jag så barnsligt glad över att ha återfunnit vårt lilla Jesusbarn att jag tjoade till så att alla hörde det.

Så nu ligger han där tre dagar för tidigt och väntar på sin födelse. Bra så. Imorgon är det vintersolstånd, och dagarna blir längre igen. Ljuset är äntligen på väg tillbaka.

Bloggen gör nu juluppehåll, nya inlägg är att vänta först efter Annandagen. Tack till alla läsare för hösten som gått. En riktigt God Jul önskar jag er alla!

About these ads