Upsala Nya Tidning innehåller idag en debattartikel som jag skrivit. Tidningen gav artikeln den något tillspetsade rubriken Förskolor använder sektmetod – se här. I artikel kritiserar jag föräldrastödsprogrammet Triple P för dess användning av timeout. Artikeln ledde till att Radio Uppland idag sänder en debatt mellan mig och Anna Sarkadi, Triple P:s projektledare. Det tycks som om man inom Triple P nu äntligen är beredda att överge sina timeoutstrategier. Utmärkt! Jag åkerkommer till de svenska föräldrastödsprogrammen och Folkhälsointitutets roll i den sista och avslutande del 10 av denna minikurs.
Men vi återvänder nu till Malin och Lukas. Lukas ligger på hallgolvet och vägrar resa sig. Malin har just övergett idén att gå ut till bilen och vänta på honom där. Hon väljer en helt annan strategi.
Gemensam timeout eller omstart
Malin sätter sig på huk intill Lukas, rufsar om honom i håret och säger: ”Men Lukas, så arga vi blir båda två! Så här kan vi ju inte fortsätta! Vet du vad – gå och hämta någon av dina böcker så går vi och lägger oss på min säng och läser en stund! Jag går dit så länge.”
Malin lägger sig på sin säng. Efter någon minut reser sig Lukas och går och 
hämtar en bok. Det blir Kenta och barbisarna av Pija Lindenbaum. Lukas lägger sig med huvudet på Malins arm, och hon läser boken sakta och omsorgsfullt. Så säger hon: ”Tror du mormor har läst den här boken? Vet du vad vi gör – vi tar med den och läser den för henne tillsammans! Då blir hon glad! Men oj vad fort klockan går när man har det så här mysigt! Nu får vi skynda oss innan mormor blir orolig! Vem hinner först till bilen, du eller jag?”
Malin reser sig, men Lukas hinner före. Han rusar ut till bilen med boken i handen. Malin springer efter: ”Stopp, det där är fusk, du glömde skorna!” Några minuter senare är de på väg.
Den strategi Malin valde kan man kalla att ta en gemensam timeout. Precis som i handboll. Malin såg till att matchen blev avblåst, så att man gemensamt kunde hämta ny kraft och få igång spelet igen. Själv kallar Malin det hela för omstart. Hon tänker på en dator som hängt sig. Ingen idé att banka på den. Bättre att stänga av och starta om på nytt.
Malin är med i en föräldragrupp. Ledaren för gruppen undrade om det egentligen var så klokt att ”belöna ett negativt beteende”, och en annan förälder sa: ”Börjar du så där får du hålla på i all evighet.” Men Malin vet bättre. Hon känner Lukas och vet att en omstart nästan alltid fungerar när han kört fast på det här sättet. Men hon har också lärt sig några saker: Hon får bara en chans. Och ska hon lyckas krävs både beslutsamhet och gott humör. Är hon för arg fungerar det inte. Så omstarten måste komma innan hon helt tappat humöret själv.
Hon gör försöket eftersom hon vill ge Lukas en chans. När omstarten lyckas kan de båda två komma ut ur det hela utan att någon av dem behöver förlora ansiktet eller ”krypa till korset.”
Och en gemensam timeout känns för Malin som en långt mer human och konstruktiv strategi jämfört med de andra timeoutformer hon hört talas om. Och som vi återkommer till i nästa avsnitt…
Fortsättning följer
Vilken underbar beskrivning av den ”metod” jag brukar använda i såna situationer! Jag har fått kommentarer om att jag ger med mig, låter henne bestämma och belönar hennes dåliga beteende. Men att sätta hårt mot hårt fungerar ju inte! Även om jag fortfarande kan tvinga henne att lyda så har ju ingen av oss vunnit då (och vi mår båda riktigt dåligt när vi hamnar i de situationerna). Med en omstart så kan jag istället få henne att acceptera mitt beslut utan att hon behöver ”tappa ansiktet”. Det är ju en väldig skillnad mot att låta henne bestämma, eller hur?
Tack för en mycket pedagogisk beskrivning av Timeout-begreppet. Jag känner mig mycket starkare som förälder efter att läst din blogg!