Så är vi då framme vid sista avsnittet i den här minikursen om timeout och ignorering i samband med fostran av barn. Vi har sett att båda dessa begrepp kan rymma ett helt spektrum av olika åtgärder och förhållningssätt. De har främst använts i den anglosaxiska världen, där man haft, och har, en helt annan syn på barn och fostran än vi. Aga, också hårdhänt sådan, har använts långt in i vår tid. Timeout och ignorering har setts som en möjlighet att komma bort från en sådan brutal fostran med kroppsliga bestraffningar. Man har velat erbjuda föräldrarna konkreta handlingsalternativ som åtminstone inte skadat barnet rent fysiskt.
I Sverige har vi ett annat utgångsläge. Även om vi fortfarande ser fall av barnmisshandel så har åtminstone attityderna förändrats radikalt, sedan aga och ”annan kränkande behandling” (till exempel rumsarrest) förbjöds 1979. Det är nu 30 år sedan dess, och idag är det bara ett litet fåtal föräldrar som anser att aga är en acceptabel form för fostran av barn.
Av de former av ignorering jag beskrivit tidigare kan ignorering av ett beteende och ignorering av barnets anspråk att få bestämma själv försvaras i vissa lägen. Däremot kan det aldrig vara acceptabelt att frysa ut ett barn genom att ignorera barnet som person och låtsas att det inte finns.
Jag har beskrivit två former av timeout som också kan accepteras, nämligen när föräldern drar sig undan för en egen timeout för att inte kränka barnet – och när föräldern beviljar barnet och sig själv en gemensam timeout genom omstart. Däremot kan ingen form av avskiljande timeout sägas vara acceptabel i Sverige.
Det främsta argumentet mot igonering av barnet som person och avskiljande timeout är att sådana metoder kränker barnet och berövar barnet dess rätt till ”en känsla av väridighet och värde”, en rätt som finns inskriven i FN:s barnkonvention.
Under senare år har en rad program för föräldrastöd introducerats i Sverige. De flesta har anglosaxiska förlagor, som innehållit både total ignorering och avskiljande timeout. Det är djupt beklagligt att de svenska programmakarna inte redan från början såg till att sådana inslag togs bort ur programmen. Programmen Cope, Föräldrakraft, Komet och Triple P har alla nämligen haft sådana inslag också i sina svenska upplagor. Än mer beklagligt och rentav sorgligt är att Folkhälsointitutet länge legitimerat dessa program utan att kräva en anpassning till barnkonventionen och till svenska förhållanden.
Samltiga nämnda program har nu, efter långvarig påtryckning från mig och andra, sent omsider valt att ta bort dessa repressiva metoder ur sina manualer, vilket är utmärkt. Också Folhälsoinstitutet har till slut tagit sitt ansvar. I mitten av februari 2009, alltså för bara några dagar sedan, dök följande text upp på institutets hemsida:
Begreppen “timeout” och ”ignorering” förekommer i flera av de program för föräldrastöd som används i Sverige. Det har sitt ursprung i förhållningssätt som används i anglosaxiska länder. Begreppen har flera olika innebörder. En del är förenliga, och andra klart oförenliga med det sätt att se på barn som finns i Sverige.
- Timeout kan betyda att den vuxne tar hand om ett oroligt barn och går undan med barnet till en lugnare plats. Barnet lämnas således inte ensamt. Det är en metod som kan vara lämplig om situationen kräver det.
- Timeout kan också betyda att barnet placeras ensamt i en särskild del av rummet (“skamvrå”) och i ett helt annat rum. Detta är ett helt oacceptabla sätt att behandla barn.
- Ignorering kan betyda att den vuxne inte svarar på tilltal från barnet när barnet upprepade gånger ber om något som är olämpligt, trots att föräldern förklarat att det inte går att tillmötesgå barnets önskemål. Det är en metod som kan vara lämplig om situationen kräver det.
- Ignorering kan också innebär att den vuxen låtsas som om barnet inte finns när barnet gjort något som den vuxne ogillar. Detta är ett helt oacceptabelt sätt att behandla barn.
Det är bara att lyfta på hatten. Folkhälsoinstitutet ansluter sig därmed – äntligen – till den syn på dessa frågor som kommit till uttryck i denna minikurs. Får vi därmed hoppas att att vi nu har enad front mot ignorering av barnet som person och mot alla former för avskiljande timeout inom svensk föräldrastöd och svensk förskola? Jag vill tro det.
Och här är hela kursen som pdf-fil
Fantastiskt bra folkbildning. Fler borde använda sina bloggar såhär, tack!
Tack för detta. Mycket bra, mycket pedagogiskt. Och en extra bonus att du fick Folkhälsoinstitutet med dig på vägen!
Det är ju så svårt upplever jag många gånger att förklara skillnaden tex mellan ignorering och ignorering. Jag upplever att föräldrar idag (och personal) känner sig frustrerade för att det smugit sig in ett slags diktatoriskt sätt att fostra barn igen. Som att när man inte vet hur man ska få barn att göra som man vill blir man strängare och strängare.
Jag tror också att stora barngrupper i små lokaler gör att vi har ett större behov av att få barnen att göra som vi vill, många gånger av praktiska skäl.
jag upplever att vi kräver mer och mer av våra små barn väldigt tidigt och förväntar oss att de ska klara av saker trots att de kanske bara är 2 eller 3 år.
Ibland funderar jag på om det har att göra med att vi i förskolan talar om det kompetenta barnet – att vi glömmer att tala om att det inte betyder fullkomligt.
Jag tycker du är väldigt klok, väldigt ofta och jag är väldigt glad över att du introducerade Madrugada i mitt liv.
Tack för ditt engagemang, jag kommer att skicka din bloggadress till mina deltagare i ”Ledarskapsutveckling för föräldrar”. Det kommer att berika dem ytterligare. Jag är tacksam för att jag har hittat dina böcker och din blogg. Du berikar mitt liv.
Tack för en pedagogisk timeout-kurs! Och bra att du och andra granskar Folkhälsoinstitutet så att inte deras rekommendationer svajar i viktiga frågor som denna!