Varje dag går jag en runda genom St. Larsparken tillsammans Twiggy. Så också idag. På vägen hem mötte jag några
gäng ungdomar på väg ner i parken, och strax började en helikopter hovra över området. När jag återvände dit ner en timme senare var scenförvandlingen total. Den under helgerna så lugna parken var nu fylld av demonstranter, poliser och nyfikna åskådare. Ett par av det gamla mentalsjukhusets hus var ockuperade av ungdomar, och polisen hade spärrat av området runt huset.
Stämningen var samtidigt snarast godmodig, även om ett par av ungdomarna jag talade med lät nog så bittra när de retoriskt frågade: ”Ska det kallas för yttrandefrihet när man får spö av polisen bara man uttrycker sin mening?” Aktionen var en del i den husockupationsfestival som pågått i Lund under helgen som en protest mot bostadsbristen för ungdomar. På lördagen lyckades polisen stoppa försöken att ockupera tre hus i centrum, men idag var alltså demonstranterna mer framgångsrika.
På Coop, där jag handlade min kvällsmat, blommade den lundensiska folkhumorn:
Man undrar hur de är funtade i skallen: Nästa gång jag ockuperar ett hus tänker jag då inte annonsera det i förväg! Men de hamnade ju rätt till slut – på St. Lars! Nu är det väl bara att anställa ny personal där nere också, så kan man ju sen köra igång direkt som förut!
En annan spekulation har varit att det rör sig om en gigantisk konstinstallation organiserad gemensamt av AFA och polisen för att ge Lundaborna lite välkommen förströelse i väntan på karnevalen.
Men jag tror, allvarligt talat, att man ska vara mycket försiktig med att avfärda de här ungdomarnas protester alltför lättvindigt. Det finns ett ökande missnöje i breda ungdomsgrupper. Arbetsbrist, bostadsbrist och studiemedel som knappt går att leva på har gjort tillvaron nog så kärv för många. Medan den generation jag själv tillhör ser ut att ha det tämligen bra. Åtminstone i ungdomarnas ögon. Får vi inte en bärande dialog om detta dröjer det inte länge förrän vi har en ungdomsrevolt som sträcker sig långt utanför Lund och St. Larsparken. Tro mig!
Helikoptern hänger fortfarande över parken när jag skriver detta. Utrymning av husen pågår. Det enda jag hoppas på just nu är att ingen ska komma till allvarlig skada.
Hej Lars,
skönt att läsa dina kloka rader, jag har precis skickat text till Sydsvenskan där jag också uttrycker lite förståelse och ödmjukhet inför husockupanternas stora frustration och ilska.
Barn och unga ska / måste få / kommer alltid att kosta pengar, myndigheterna kan ju välja om man vill lägga de pengarna på att satsa med eller emot dem. Det är sorgligt och mycket oroväckande hur mycket det sparas in på med och satsas emot – som här.
Keep up the good work!