”Visst är det fantastiskt”, säger damen som sitter intill mig i kyrkbänken ikväll, ”här sitter vi i en vanlig landsortskyrka,
vi har gått in gratis, och så ska vi lyssna på Göran Söllscher! En världsartist ju!”
Ja, visst är det fantastiskt, nästan osannolikt. Vi sitter i den absolut fullsatta kyrkan i Håslöv och väntar. Redan en timme före konsertens början var det kö utanför kyrkporten. Så kommer han in, Söllscher, ställer sig vid mikrofonen och berättar om kvällens program. Han sätter sig till rätta mitt fram i koret – och det blir så tyst som det bara kan bli i en kyrka. I programmet före paus använder han sin 11-strängade barockgitarr, specialbyggd för honom av Georg Bolin. Och vi får lyssna till Dowland, Baron - och en cellosvit av Bach, bearbetad för gitarr av Söllscher själv.
I pausen bjuds vi i vapenhuset på cider och tilltugg, som vi tar med oss ut i kvällssolen på kyrkogården. Så blir det dags för andra avdelningen. Nu är det den vanliga sexsträngade gitarren som Söllscher har med sig, och vi får lyssna på Villa Lobos och annan latinamerikansk musik, innan konserten avslutas med två bagateller av William Walton, ursprungligen skrivna för Julian Bream. Och det är Bream jag tänker på när jag lyssnar. Göran Söllscher har utvecklat ett inte bara tekniskt fulländat utan också ett lyssnande och reflekterande sätt att spela som griper mig djupt.
Jag har varit på en rad sommarkonserter nu, i olika kyrkor här i Skåne. Musik i olika genrer, ofta hög kvalitet, nästan alltid fullsatt. Vilken rikedom! Kvällens konsert är förstås höjdpunkten så här långt. Och gratis… nja förresten, vid utgången togs det upp kollekt till omkostnaderna. Tack och lov, höll jag på att säga.
