Åter tillbaka i den svenska vintern. Jag har gnällt över kylan men fick dåligt samvete ikväll. Jag var då inbjuden att berätta om min bok
Gå med dig på ett möte i Vänskapens Hus här i Lund. Jag talade bland annat om varje människas rätt till en känsla av värdighet. En äldre man med rörelsehinder sa då att han idag fått uppleva just en sådan känsla, då han med hjälp av sin personlige assistent fick komma ut i friska luften och ”njuta av ett svenskt vinterlandskap”.
Annars går mina tankar ikväll till Bo Holmbergs och Anna Lindhs båda tonårspojkar. Jag är djupt upprörd över hur kvällspressen skildrat Bo Holmbergs död. Löpsedelstexten vill jag inte ens återge. På nära håll har jag själv fått se hur det kan vara för tonåringar att mista en förälder. De här pojkarna har mist båda. De har rätt att få sin familjs behov av integritet och sin egen rätt till värdighet respekterad och bevarad. Det intresset måste en gång som denna gå långt före det så kallade allmänintresset.
Min tankar har gått till samma pojkar sedan jag fick höra vad som hänt deras pappa. Livet är FÖR hårt emellanåt
Mina tankar går till pojkarna och andra barn som mister sina föräldrar alldeles för tidigt. Synd att pojkarnas integritet och värdighet inte respekteras. Journalisters önskan att publicera och allmänhetens nyfikenhet borde inte prioriteras.