DN har i en serie artiklar på Insidan skildrat skillnaden för tjejer och killar i skolan – se här! Tjejerna lyckas men mår inte bra. Killarna lyckas sämre men tycks må bättre. I artikelserien har tyngdpunkten legat på pojkarnas problematik.
Idag var också jag intervjuad – se här! Eftersom referatet av intervjun kortats vill jag tydliggöra min position:
- Jag tycker det är utmärkt att tjejerna lyckas bra i skolan och lägger beslag på attraktiva utbildningsplatser på högskolan. Det kan bidra till ökad jämställdhet.
- Jag är därför helt emot könskvotering när det gäller utbildningsplatser.
- Det är bra att tjejerna lyckas – men de får betala ett alltför högs pris i form av sämre hälsa.
- Mer forskning på djupet behövs för att vi bättre ska förstå orsakerna till att så många av våra tonårstjejer inte mår bra, vare sig i
förhållande till pojkarna eller i förhållande till jämnåriga tjejer i övriga Europa. - Också pojkarnas problem måste uppmärksammas mer. Dels för att pojkarna, om de inte lyckas bättre i sina studier, på sikt kommer att bli de stora förlorarna på arbetsmarknaden. Men främst för att det kan finnas en dold psykisk ohälsa hos pojkar, en ohälsa som inte görs synlig genom de enkäter som nu används för att mäta ungdomars hälsa.
Den som vill veta mer om hur jag tänker kring dessa frågor rekommenderas att läsa min bok Elevhälsa börjar i klassrummet (Studentlitteratur 2009)!
Jag är helt enig och tror också att det är viktigt. Men en sak tänkte jag på med det du skrev och det jag såg i DN. Så länge vi fortsätter tala om förlorare och vinnare så är vi ju kvar i något slags tävling – och tävlingar har ju alltid vinnare och förlorare. Så om man säger att pojkarna blir de stora förlorarna och vill göra något åt det – implicerar det inte att man måste hjälpa dem så att de står sig i konkurrensen – i ”livets tävling”? Och är det inte just det där tävlingstänkandet vi vill slippa?
Ger dig rätt. Språkets makt över tanken? Eller kanske helt enkelt fel tänkt av mig? Ska fundera på saken men tror alltså att du har alldeles rätt.
[...] barnläkaren Lars H Gustavsson tycker om detta kan du läsa i DN och ett förtydligande i hans blogg. « Respekt för [...]
Tack Lars för dina reflektioner. Jag har själv suttit med i ett skolråd där jag försökte lyfta denna fråga eftersom flickorna i årskurs 8 mådde dåligt och inte hade någon vuxen att vända sig till enligt enkätundersökningen. När studien diskuterades hade de inte valt ut denna fråga som jag tyckte var anmärkningsvärd. Rektorn avvisade mina försök till diskussion.
Jag vill också tacka för dina uttalanden som jag läste om i Modern Psykologi. De handlade om belöningssystem. Jag har nyligen varit på en föreläsning om morgondagens ledarskap där de lyfte fram betydelsen av inre motivation istället för det som varit mer vanligt, yttre motivation (belöningar osv.) Det var Ledarskapscentrum som höll i denna föreläsning och jag fick efter kontakt med dem flera artiklar om det hela. Jag brukar själv ställa mig följande två frågor när det gäller barn. Vad vill jag att barnet ska göra? Vad vill jag att anledningen till att de gör det ska vara?
Jag är övertygad om att det går att få barn att hänga upp kläder osv utan att blanda in belöningssystem. När förespråkare blandar ihop djur och barn blir jag förvånad. Att det fungerar är helt klart men till vilket pris och framförallt hur länge när det gäller barn, de är smarta. Jag kan ta ett exempel. För flera år sedan föreslog jag att min 12 åring skulle få pantpengarna om han pantade flaskorna och samtidigt tömde pappersinsamlingen. Han gick iväg en stund och kom tillbaka och sa: Jag har räknat på det där och det lönar sig inte. Barn är smarta. Framförallt ska alla barn känna sig värdefulla utan att de ska värderas i kulor eller stjärnor. Behandla andra som du själv vill bli behandlad är centralt tycker jag.
Frågan om belöningssystem har jag tagit upp i min bok Växa – inte lyda, som ska finnas i bokhandeln om några dagar. Återkommer om det i en kommande bloggnotis. I sak delar jag din uppfattning.
Förresten, när kommer du till Umeå och presenterar boken? Jag fick ett samtal idag från en som gärna vill följa med mig dit. Träffar även en mamma några gånger i månaden på dotterns skola, vi brukar prata om dig och dina böcker.
Varma hälsningar Maria
Jag har inte något Ume-besök inplanerat just nu, men visst vore det roligt om det går att ordna vid tillfälle! /Lars