Hela dagen har jag talat. I en hörsal i Borlänge. För Dalarnas familjeterapiförening med inbjudna gäster. Om min bok Växa – inte lyda. En bra dag, tror jag. Många intressanta och tankeväckande inlägg från åhörarna. En kvinna, med särskild kunskap om skogsvård, berättade om hur mycket arbete som läggs ned för att utröna varför inte vissa tallar växer som de ska. Varför ägnas inte lika stor uppmärksamhet åt de barn som inte växer till kropp, själ och ande, undrade hon.
I min bok har jag liknat barns utveckling vid uppodlingen av en trädgård. Men jag har nog missat trädaspekten. Tänker jag när jag lägger
mig raklång på hotellsängen och pustar ut. Jag börjar bli så trött efter sådana här dagar, märker jag. Är det åldern? Jag tittar upp och får se tavlan som hänger ovanför min säng. Ålderstrappan. Målad av Olhans Olof Jonsson i Rättvik. Stavar mig genom texten ur Jobs bok:
Människan av quino född. Lefwer en liten tid och är full med orolighet. Wäxser upp som ett blomster. Och faller af. Flyr bort som en skugge. Och blir intet.
Kanske föredrar jag Livets hjul, bilden som Albertus Pictor långt tidigare målade i Härkeberga kyrka. Jag har skrivit om den tidigare – se här. Kanske för att hjulet mer ger bilden av det kosmiska kretslopp som vi alla ingår i.
Jag kollar lite till på Olhans bild av trappan. Man är på väg neröver, det ser jag ju. En liten man med lie smyger omkring, gömd under trappan. Och det ser farligt tomt ut där längst till höger…
Men då ser jag blommorna. Och träden! Som omsluter oss alla. Jag blir trygg igen. Nästan lite full i skratt. Nyss talade jag med Signe i Lund. Ikväll ska jag ringa Gunnel. Imorgon bitti åker jag till Stockholm för att träffa Nora. På måndag… äsch, jag lever ju! Och just nu ska jag gå ner till hotellrestaurangen och få mig en bit mat. Kanske ett glas vin, till och med. Restaurangen heter förresten Broken Dreams.
Hellre trappa eller hjul än pussel som är så inne nu. Hua vad jag ogillar pusselsymboliken. Som om det fanns ett antal färdiga bitar som alla passar ihop. Livet, och vi med den, ska kunna skava, vara ojämt och växa.
Åh, jag har ju helt missat att du var här i mina trakter! Du har inte något kalendarium liggande på internet någonstans, över var du föreläser offentligt eller så?
Nej, men flera har föreslagit det. Så till hösten kanske jag ska försöka åstadkomma nåt sånt. Samtidigt som jag forsätter att glesa ut. /Lars