Så börjar sommaren gå mot sitt slut. Jag är ute på mitt första uppdrag för hösten. Efter mellanlandning i Rättvik, där jag hade ett spännande samtal med Anders Lindström, sitter jag ikväll på Korstäppans Herrgård i Leksand. Imorgon ska jag föreläsa för förskolepersonal och lärare här. Om värdegrund och mänskliga rättigheter i förskola och skola.
Men än lever sommaren i mig. Här intill ser du min älsklingsört, Slåtterblomman (Parnassia palustris). Jag tog bilden en
kväll för några veckor sedan på Klöverfjällets sluttning strax ovanför Borgafjäll. Jag har haft en särskild relation till den här blomman ända sedan jag under ungdomsåren jobbade i skogen i trakterna runt Lycksele. Det finns en skirhet, renhet och samtidigt resning hos den som tilltalade en orolig tonårssjäl. Och den själen är fortfarande min, 50 år senare.
För några år sedan grävde jag upp ett rejält stånd slåtterblom på Primskär söder om Nordmaling och försökte plantera det på den sankaste delen av tomten på Ljusåker. Men allt dog snabbt – fuktigheten räckte inte till. Allt liv behöver rätt växtbetingelser och kan inte flyttas hur som helst. Så är det för blommor och så är det för människor.
Vad glad jag är att du är tillbaka! Jag ser fram emot att följa dig och dina klokheter här igen.
Välkommen tillbaka själv! Och hoppas din sommar har varit bra!