Utvecklas hela livet

Jag är en vuxen man sedan många år. Förr trodde jag att barndomen kom före medelåldern och ålderdomen, men nu vet jag bättre. I rumtiden är vi barn, vuxna och gamla på samma gång, i växelverkan.

Så skrev jag i min bok Barnapappa från 1991. Jag kom att tänka på citatet när jag igår besökte Klostergårdskyrkan och deltog i ett samtal om det som nu kallas ”gerotranscendens”. Begreppet är myntat av Lars Tornstam, tidigare professor i sociologi i Uppsala, och syftar på ”möjligheten att uppleva nya dimensioner i övergången till ålderdomen”. I femton korta punkter sammanfattar Tornstam de möjligheter som finns – du kan läsa dem här:

15 steg på vägen mot positivt åldrande

Samtalet i församlingshemmet leddes av Jan Lindström, präst och psykoterapeut med ett förflutet inom Lukasstiftelsen. I sin inledning betonade han att detta hoppfulla sätt att se på äldres möjligheter inte fick skymma det faktum att ålderdomen också innebär förluster, oro och sorg. Det gäller bara att få balans i det hela. Jan Lindström påminde om Astrid Lindgrens formel, när hon på äldre dar alltid inledde sina telefonsamtal med systern med orden ”döden, döden, döden…” – för att sedan kunna gå vidare till mer dagsaktuella frågor.

Tanken på en utveckling som pågår hela livet är inte ny. Erik Homburger Erikson för fram den i bland annat Den fullbordade livscykeln, och den är också ett viktigt tema i min egen Upptäcka livet. Men Lars Tornstam har visat att det också finns ett gediget vetenskapligt underlag för att beskriva åldrande på det här sättet. En intressant intervju med Tornstam om detta finner du här.

Och bilden föreställer mina farföräldrar, Anna och Hugo, på äldre dar.

About these ads