Idag offentliggjorde Rädda Barnen 2010 års rapport om barnfattigdomen i Sverige. Som tidigare har rapporten tagits fram i samarbete med forskaren Tapio
Salonen, nybliven dekan vid Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Rapporten kan laddas ner här.
Det är alarmerande siffror som presenteras. Vi har under flera år fått vänja oss vid att den relativa fattigdomen har ökat för de barn som har det sämst Det innebär att de inte fått det sämre i absoluta tal men att de alltmer halkat efter de barn som har det bättre. Klyftorna har alltså vidgats.
Nu bryts den trenden – men åt fel håll. Klyftorna fortsätter att vidgas. De barn som har det bäst har fått det mycket bättre. Men nu ser vi också att de som har det sämst inte längre ligger kvar på oförändrad nivå – de har fått det sämre. Skillnaderna är nu så stora att det borde uppröra de flesta av oss. Nästan vartannat barn (49 procent) av barn till ensamstående föräldrar med utländsk bakgrund lever i fattigdom medan motsvarande siffra för barn till svenskfödda par är 2,3 procent. 3 procent av barnen i Täby lever i fattigdom – men 61 procent av barnen i Rosengård.
Utvecklingen går snabbt och åt alldeles fel håll. Klyftorna ökar hela tiden, och vi lever alltmer åtskilda. Sverige håller på att falla isär. Jag tror det är en mycket farlig utveckling. Att vända den kommer under många år framöver att bli vår stora gemensamma utmaning. Den som tror att det kan ske genom att minska invandringen är mer än lovligt naiv. Det handlar om långt mer djupgående processer i vårt samhälle, där klyftorna ökar också bland svenskfödda.
Vi behöver en ny folkrörelse för att återta det gemensamma, det vi har tillsammans. Det gamla, en gång slitna uttrycket ”Alla barn är allas barn” behöver få nytt innehåll och ny kraft.
JA!!! Jag är med! Nu får det vara nog med samhällets felprioriteringar. Själv jobbar jag med små barn och gör allt för att vara en bra förebild och även ge dem verktyg att själva bli kompetenta och medkännande medborgare.
Men vad är det som händer med oss egentligen? Vi vill ha mer och bättre, med ”rot” och ”rut” som ska serva oss, skatten ska sänkas men ska ändå räcka till alla bekvämligheter.
När man ser krafterna i Egypten just nu förundras man och när ett litet hopp om en rättvisare värld.
Ska vi då inte lyckas med det i vårt lilla land, till att börja med; Lars; starta ett upprop, jag hänger på!