På Insidan i DN finns en pågående artikelserie om hur mycket föräldrar ska pressa sina barn för att dessa ska bli framgångsrika. Utgångspunkten är Amy Chuas flitigt citerade artikel i Wall Street Journal om kinesisk barnuppfostran.
Idag finns en intervju med mig om detta (se här), där jag för fram synpunkter som är välbekanta för den som följer min blogg eller som har läst min bok Växa – inte lyda. I en annan intressant artikel riktar Eva Hoff stark kritik mot det belöningstänkande som nu brett ut sig i både förskola, skola och föräldrastöd – och som är en viktig ingrediens i program som Cope och Komet. Läs intervjun med Eva Hoff här. På frågan om piska eller morot är hennes svar: varken eller! Morötter kan få barn att tappa lusten, menar Hoff med stöd från omfattande forskning.
Jag delar i allt väsentligt Eva Hoffs uppfattning. Den som, liksom jag, känner tveksamhet inför
ett ensidigt inlärningspsykologiskt tänkande (med belöning och ignorering som bärande element) kan också få stöd i sin uppfattning genom att läsa Justine Mols uppmärksammade bok Kommunicera med tillit (Optimal förlag 2009).
Belöningstänkandet är alltså centralt i flera av de livskunskapsprogram som Skolverket kritiserat – se min föregående bloggnotis. Vad finns för alternativ? Jag återkommer till det.
Jag kommenterar inte ofta, men läser flitigt för katten vad intressanta saker du skriver om. Tack för det!
Hej Lars!
Läste vad du sa i DN och håller med dig. Som vanligt kan jag väl nästan säga. Jag vill bara påpeka två saker. För det första skiljer jag på beröm och beröm. Det finns beröm som är auktoritetsbunden, som innebär att barnet strävar efter vuxnas erkännande. Det är inget jag rekommenderar. Sedan finns det ”beröm” som innebär barnet känner sig sett av vuxna (utan att bli bedömda). Det brukar jag rekommendera, både privat och professionellt – t ex när jag jobbar med Komet. Ett lästips är Carol Dweck. Och Peter Hoeg för den delen.
För det andra tycker jag det är helt rimligt att Skolverket ”sågar” Komet. Det är inget antimobbningsprogram och jag ställer mig frågande till varför det ingick i deras utvärdering. Det var alltså inte i egenintresse vi skrev, vilket antyds i ditt förra inlägg. Vi skrev inte för att försvara program utan för att påtala att de inte har utfört sitt (trängande) uppdrag. De fick 40 miljoner av regeringen för att ta reda på hur man kan motverka mobbning. Jag önskar att de hade lyckats bättre med det uppdraget för mobbade elevers skull. Deras undersökning håller så låg kvalité att den inte ger någon vägledning i frågan. Den står också i strid med publicerad och granskad forskning från t ex Norge och Finland.
Tackar för övrigt för en trevlig och angelägen blogg.
MVH
Martin Forster
Hej Lars!
jag läste intervjuen med Eva Hoff som du länkade till och kom genast att tänka på denna roliga och intressanta TED-föreläsning med Dan Pink som behandlar samma tema men inom affärsvärlden
http://www.ted.com/talks/dan_pink_on_motivation.html
//Antonia
Tack för tipset, Antonia! Jag kollade direkt och vill verkligen uppmuntra fler att göra detsamma. Dan Pink hänvisar till samma slags forskning som Eva Hoff, och jag kan inte se annat än att den är direkt överförbar också till relationen vuxna – barn. Och den enkla slutsats som Pink predikar blir alltså: Vill vi lära människor, t ex barn, följsamhet och lydnad inom ett begränsat system passar belöningstänkandet bra. Me vill vi i stället lära dem att tänka själva och lösa mer komplexa problem (sådana problem som livet är fullt av ) är detta tänkande i stället rent kontraproduktivt. Så frågan blir alltså: Vilka barn vill vi ha? Och vilka vuxna? /Lars