Det lilla barnets mänskliga rättigheter

Debatten om amning på kafé går vidare. Tack för alla spännande kommentarer till mitt förra blogginlägg!

Det finns ett perspektiv som lätt kommer bort i debatter av detta slag, nämligen det som har med barnets rättigheter att göra. I stället uppehåller vi oss vid de intressekonflikter som kan uppkomma vuxna emellan. Vad är god etikett? Vem blir störd av vem? De vuxna resonerar och analyserar, och barnet blir utan talan.

För mig sammanfaller den här  debatten tidsmässigt med att jag just lämnat manus till förlaget på min bok Förskolebarnets mänskliga rättigheter, som utkommer på Studentlitteratur på senhösten. Boken handlar om vad som händer om man tillämpar ett konsekvent barnrättsperspektiv i förskolans värld. Samma sätt att tänka kan förstås också användas för de minsta barnens del.

I barnkonventionens anda kan vi då tala om spädbarnets rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda, till exempel rätten att få mat då barnet blir hungrigt. Liksom rätten att få vistas i rum dit andra människor har fritt tillträde, det vi brukar kalla det offentliga rummet – ett rum som på ett oroande sätt tycks vara på väg att krympa i privatiseringarnas tidevarv.

Men jag vill också peka på principen om barnets rätt att få komma till tals. För spädbarnets del kan det bara ske genom barnets företrädare – föräldern. Det finns starka skäl att lyssna på den bedömning en ammande mamma gör i en given situation – hon känner sitt barn bäst.

Och så har vi då till slut principen om barnets bästa, artikel 3 i barnkonventionen. Om det uppstår en konflikt mellan den vuxnes och barnets intressen ska ”barnets bästa komma i främsta rummet”.

Enkla principer. Men så svåra att få gehör för i vardagen.

About these ads