Idag var jag tillbaka i Ystad och hamnade först på en finstämd lyrisk salong på Ystads teater. Sarah
Riedel sjöng sånger komponerade av pappa Georg och med texter av bland andra Harriet Löwenhjelm, Tomas Tranströmer, Kristina Lugn och Claes Andersson – den senare förutom författare och finländsk politiker också duktig jazzpianist. Förutom Sarah och Georg Riedel medverkade också Jan Allan på trumpet, Joakim Mildner på tenorsax, Mattias Ståhl på vibrafon och Jacob Karlzon på piano – ett stjärnspäckat gäng med andra ord. Men alla höll tillbaka för att låta texterna och Sarahs sång få komma i centrum.
Georg Riedel är väl för många fortfarande mest känd för sin musik till Astrid Lindgrens texter. Men tidigt skrev han också musik till Barbro Lindgrens underfundiga dikter – CD:n När näktergalen sjunger hör till mina favoriter. Och nu har han alltså fortsatt att tonsätta dikter av fler poeter och skapat ett eget musikaliskt landskap för dem.
Jag har blivit alltmer förtjust i Sarah Riedels sätt att sjunga – rakt och okonstlat men med stark närvaro och betydande feeling. Hon håller på att växa ut till en av våra riktigt stora jazzsångerskor.
Och så måste jag få nämna Jakob Karlzon – eftersom jag tidigare skrivit om jazzpianister. Jakob Karlzon förenar en virtuos teknik med en känsla för pausen och det finstämda. Han är lyrikern bland våra jazzpianister och passar därför perfekt i ett program som det här!
Ett helt annat pianisttemperament möter jag någon timme senare, när Martin Hederos släpper loss i gruppen Tonbruket tillsammans med Dan Berglund på bas, Anders Werlin på trummor och Johan Lindström på gitarrer och steel-guitar. Martin Hederos var en av grundarna till rockbandet The Soundtrack of Our Lives. Och när Tonbruket spelar svänger det rejält i en mycket personlig mix av jazz, melodisk rock och folkton av ursprungligt slag. Om Jacob Karlzon är lyrikern bland festivalens pianister får man kanske kalla Martin Hederos romantikern i sitt intensivt utlevande spel på flera olika klaviaturer. Och i hans egen komposition Gripe, en av konsertens höjdpunkter, kan man ana både Jan Johansson och Chopin.
Dan Berglund var tidigare basist i EST, alltså Esbjörn Svensson Trio. Jag har haft svårt att förlika mig med Esbjörn Svenssons död – hans musik betydde mycket för mig, och ni som följer min blogg har kanske sett att jag har haft kvar länken till EST:s hemsida ända tills nu. Men livet går vidare. Och Dan Berglund har förstås gjort alldeles rätt när han nu gått in i det här spännande sammanhanget. Så från och med nu får Tonbruket ta EST:s plats i min länklista!
