”Skogen är ofräsch”, säger Signe. Ja, inte min nu vuxna dotter Signe, hon skulle aldrig uttrycka sig så. Utan den sjuåriga Signe som citeras i en artikel i Dagens Industri, i sin tur refererad i radions Kulturkrönika den 7 augusti. Signe jämför skogen med köpcentrets lockelser.
För mig och mina syskon var skogen vårt ständiga tillhåll. Här lekte vi varje dag utan vuxen insyn. Vi befolkade skogen med alla våra fantasivarelser och skapade en hel värld. Är sådan lek viktig för
barns utveckling? Ja, jag tror verkligen det. Och en som envist drivit den tesen är den amerikanske journalisten Richard Louv. I sin bestseller Last Child in the Woods redogör han för forskning som visar hur viktig vistelsen i naturen är för barns hälsa och känslomässiga utveckling. Men också för det som nu sker: Barn leker alltmer sällan i skogen, och många kommer aldrig i kontakt med naturen över huvud taget. Det är vådligt, menar Louv, och undertiteln till boken talar för sig själv: ”Saving our Children from Nature-Deficit Disorder”.
Skogskulturforskaren professor Lars Kardell på SLU är inne på samma tankegångar. Han har studerat hur några skogsområden utanför Uppsala (inte långt från där jag lekte) efter hand avfolkats. Föräldrar går inte längre ut i skogen med sina barn – än mindre låter de barnen leka där på egen hand. I en läsvärd intervju på Skogssällskapets hemsida säger Kardell:
Medierna varnar för fågelinfluensan. Unga föräldrar i min bekantskapskrets är oroliga när barnen leker på gräsmattan. Löpsedlar om fästingarnas okända sjukdomar har skrämt sansen ur dem. Vilka faror dväljs då inte i skogen?
Kan vi återerövra skogen som lekområde för våra barn? Kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, det kan, vill och törs vi
Mina barn har gått på ett fantastiskt Ur & skur dagis utanför Köpenhamn. Barnen har varit i skogen flera gånger i veckan, fått frisk luft, en sund vana att röra på sig, sett ekorrar, lärt skillnad mellan olika skalbaggar, sett pedagogerna tillbereda mat över eld, lekt bockarna Bruse över trädstammar… I rapporten nederst har forskare jämfört utemiljön på två daghem. Resultatet visar att barn som är ute i naturlig miljö har bättre koncentrationsförmåga, mer utvecklad lek och motorik samt är friskare, än barn som vistas mest inne och inte har tillgång till natur på gården: http://www.slu.se/Documents/externwebben/centrumbildningar-projekt/centrum-for-naturvagledning/Centrum%20f%C3%B6r%20naturv%C3%A4gledning_dokument/barnp%C3%A5utedagis.pdf http://www.movium.slu.se/barnute/bibliotek/bocker.cfm?id_stadoland=17&expandera=1
Tack för länkar till läsvärda artiklar! En av artikelförfattarna, Margareta Blennow, är kollega och vän till mig/ Lars
Det ser ut att vara en intressant bok!
Det är klart att skogen måste återerövras åt barnen som lek- och lärplats. Större frihet och bättre möjlighet till både lugn och spänning finns väl inte?
Japp, klart barnen ska få leka i skogen… Mina barn går på en skola med skog brevid… Oj vad de har lekt… tittat på myror, maskar och gjort kojor. Det är jag tacksam för.
Självklart kan, vill och törs vi det! Vår son har gått på Ur och Skur-förskola, och det är det bästa val vi har gjort. Han kan så mycket om fåglar, spår och djur, han vill ut i skogen med fika i ryggsäcken och det oavsett väder.