Idag avhölls den så omtalade upprättelseceremonin i Blå hallen i Stockholm. 1200 personer var församlade, och inramningen var stämningsfull och värdig. Riksdagens talman, Per Westerberg, framförde nationens ursäkt till de vanvårdade barnen. Han talade kraftfullt, om än något formellt. Så tog också barn- och äldreminister Maria Larsson liksom SKL:s ordförande Anders Knape till orda. Så många ord det blev, bara! Och till intet förpliktande. Det räcker inte med att säga att vi är ledsna för det som hänt men att allt är bättre nu och att det ska bli än bättre i framtiden. Nu behövs långt mer konkreta
besked än så!
Mark Levengood var ceremonins konferencier och räddade den med sin värme och sitt personliga tilltal. Också Viveca Lärn fick långa applåder för sin personligt utfomade text om skillnaderna mellan Sörgårdens och Bullerbyns värld – och den värld de vanvårdade barnen fick lära känna.
Det stora sveket var att Fredrik Reinfeldt uteblev från ceremonin. Han hade i stället prioriterat en resa till Bulgarien. I Upprättelseutredningen var vi överens om att han borde ha hållit i ceremonin. Av rent formella skäl var det kanske lika bra att riksdagens talman höll själva talet. Men att statsministern helt skulle utebli – nej, det hade jag aldrig kunna föreställa mig. Både jag och Lennart Koskinen uttalade oss kritiskt om detta i dagens Eko-sändningar – se här.
Jag vill ändå hoppas att ceremonin, trots denna fadäs, blev en fin upplevelse för de församlade. Den var nödvändig, tror jag. Men nu kommer det avgörande: att gå från ord till handling.
Du är en del av det här genom din insats i utredningen.
Försök inse att det här är inte hela världen. Folk och barn svälter ihjäl hela tiden utan att någon ens tänker på att be om ursäkt eller skänka penningsummor.
Marks var väldigt bra och sa så många kloka saker. Resten av galan tycker jag var en riktig besvikelse, tyvärr. Sedan måste jag även tacka dig för alla kloka ord som du använder dig av i dina böcker. Många föräldrar som blir hjälpta och jag är glad att ditt synsätt på barn och föräldrar sprider sig!
Helt kass blev ceremonin, inte ens Mark kunde rädda den skiten. Detta sagt av en intervjuad i Vanvårdsutredningen, utbildad socionom, och jag var i Blå Hallen. Ett stort skämt var det, men varför gråter jag då? //Svenna Jensen
Tack Lars ! Håller med dej, när du skriver: Mark räddade ceremonin….
Vivecas text var underbar att lyssna till.
Men, min undran är, för vem gavs denna ceremoni, och vad bad dom om ursäkt för. Inget eller lite av vad som sagts av politikerna under snart sex år
kommer troligen inte att genomföras, för inget är klubbat ännu.
Som en av dom intervjuade sa i går: dom (politikerna) har alltid vetat om vad vi blivit utsatta för, men aldig vidtagit några åtgärder. Dessa ord borde, väl säga vad vi har att vänta oss. Vi drabbade, är en stor skara, som blivit lurade på vår barndom och uppväxt, vi blir inte förvånad om vi blir det igen. Fredrik R, visade tydligt i går vad han tycker om sådana som oss. Om vi drabbade själva, fått ordna en ärlig ceremoni på våra villkår, den dagen allt fallit på plats, hade jag med många fler drabbade kommit på ceremoni. Men den, som lever får se, heter det.