“Den filmen måste du se!” sa Linde. “Den handlar om godhet. En perfekt antidot när man just sett Play!”
Filmen han syftade på var Aki Kaurismäkis Mannen från Le Havre. Nu har jag sett den och blivit alldeles varm om hjärtat. Men samtidigt tankfull.
Filmen är ett slags modern saga, fylld av litterära och filmhistoriska referenser. Den handlar om villkoren för godhet och civilkurage i det Europa vi känner idag. Bergspredikan nämns vid ett tillfälle – om man vill kan man se filmen som en aktuell utläggning över Den gyllene regeln och dess relevans i vår nutida både hotfulla och splittrade tillvaro. Malena Janson skrev en bra recension av filmen i Svenska Dagbladet, där filmen fick 6 tärningsprickar av lika många möjliga.
Min tankfullhet – den hänger förstås samman med de smärtsamma glimtar filmen ger av Europas hårdhänta migrationspolitik och följderna den får för inte minst barn. En ung afrikansk pojke, Idrissa, är en av filmens huvudkaraktärer. Jag har mött många i samma situation som han, och jag känner hans och hans kompisars vånda, smärta – och märkliga överlevnadskraft.
Radions utmärkta program Konflikt innehöll idag flera utmärkta reportage om vilka avtryck flyktingar från Irak satt i Sverige. Mest upprörande var ett inslag om hur olika tre syskon behandlats av svenska migrationsmyndigheter. Lyssna gärna här.
Tänk om bara lite av den godhet som genomsyrar Mannen från Le Havre kunde få smyga sig in i vår verklighet här och nu!
