Gränsfolket Mitt folk

Journalisten Niklas Orrenius har nyss kommit ut med boken Sverige forever in my heart. Jag har ännu inte läst den, men jag har läst de artiklar i Sydsvenskan som boken bygger på. Och det har verkligen varit tänkvärd läsning.

I dagens Sydsvenskan finns en lysande recension av boken, signerad Stefan Jonsson – se här. En recension som närmar sig en självständig essä. Jonsson tar där upp det vi brukar kalla identitetspolitik. Den var länge något att bejaka, menar Jonsson:

Den drevs av etniska minoriteter, men också av kvinnor, homosexuella och andra som protesterade mot att de diskriminerades på grund av sin härkomst, sin läggning och sitt utseende. De fordrade samma medborgerliga rättigheter som andra.

Men nu har något annat hänt:

Efter hand har identitetspolitiken vridits om, därför att många av de vita männen inte längre känner igen sig i en värld där svarta, samer, judar, muslimer och homosexuella är medborgare på samma villkor som de själva. De har börjat betrakta sig som offer, en hotad och utdöende art. De har lanserat sin egen identitetspolitik: bevara Sverige svenskt! Åt sig själva stakar de ut ett reservat, och på detta territorium­ vill de bannlysa ”negrer”, ”judar”, ”bögar” och ”muslimer”.

Eller “samer” och “romer”. Stefan Jonsson är, liksom Niklas Orrenius, allvarligt oroad över den här utvecklingen. Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, tar upp samma frågor i sin nyutkomna och helt ovärderliga bok Retoriken och verkligheten – mänskliga rättigheter i Europa. I kapitlet Respekt för den andre varnar han, i likhet med Amartya Sen, för riskerna med att ensidigt betona en människas nationella eller religiösa identitet – en människa är så mycket mer! Så citerar han också den alltför tidigt bortgångne historikern Tony Judt, som i sin ovanliga memoarbok The Memory Chalet pekar på problemen med att låsa in sig i en nationell identitet, eftersom det leder till “ett avfärdande av och en förebråelse mot dem det utesluter.” Judt är skeptisk mot de medborgartester som nu införs i det ena landet efter det andra, och så sammanfattar han:

I detta djärva nya århundrade kommer vi att sakna de toleranta, de marginella: gränsfolket Mitt folk.

Hos det folket vill jag söka medborgarskap.