Renskrapad från snö, täckt av rosor och kransar, ligger Astrid Lindgrens gravsten. Idag är det tio år sedan hon dog. Hon fattas oss.
Vi har samlats här, några barn och vuxna. Mycket mer finns inte att säga. Vi går tillbaka till Näs och värmer oss med kaffe och choklad.
Fler stöter till. Vi är till slut ett femtiotal som samlas i hörsalen. Kjell Åke Hansson och jag samtalar om boken 
Aldrig våld! Den innehåller det berömda tal som Astrid höll när hon 1978 fick ta emot tyska bokhandlarnas fredspris. I den nya upplagan har Kjell Åke skrivit förord och jag ett efterord.
Det blir ett gott samtal. Om Astrids rädsla för att barn till slut ska uppfatta våldet som ”ett naturligt tillstånd”. Och om vårt gemensamma ansvar för att det inte ska bli så.
På tåget hem slår det mig att det är tredje dagen med Astrid. I torsdags Almajuryn. Igår ett seminarium om Astrid Lindgrens arkiv – ett av våra Världsminnen. Idag besök i Vimmerby. Minnena från mina egna möten med Astrid tittar fram. Och roligare ressällskap kan man inte ha!
Tillägg 29/1: Kjell Åke Hansson har skrivit fint om dagen i Vimmerby på sin blogg.
Boken Aldrig våld ! kan beställas via Astrid Lindgrens Näs hemsida.
