När jag stiger av vid Gärdet slår det mig att det kanske är sista gången jag åker här ”i tjänsten”. T-banan mot Ropsten har blivit min linje när jag varit i
Stockholm på olika uppdrag.
1972 blev jag invald i Rädda Barnens styrelse, då Ulla Lindström var ordförande. Rädda Barnen höll då till i en gammal lägenhet på Artillerigatan. Jag steg av vid Karlaplan, kom ofta för tidigt och tog då en kopp kaffe med kanelbulle på Tösse-konditoriet. Ibland satt Tage Danielsson vid bordet intill.
I slutet av 1970-talet gjorde jag vapenfri tjänst på socialstyrelsen. Avstigning vid Karlaplan, promenad bort till Garnisonen.
1982 och fyra år framåt arbetade jag på Rädda Barnen, som då hade flyttat till Tegeluddsvägen. Avstigning vid Gärdet, vandring ner mot Värtahamnen.
Och idag stiger jag också av där för att promenera i snömodden ner mot Filmhuset, där Alma-juryn sammanträder. Vi har bara ett möte kvar i vår – vid tillkännagivande av årets pristagare i Vimmerby den 20 mars. I sommar lämnar jag juryn efter tio år. Jag kommer att sakna alla livgivande diskussioner i den. Jag har lärt mig så mycket. Av så ovanligt generösa människor.
Men jag kommer också att sakna tunnelbanan mot Ropsten! Trängseln och de tomma blickarna. Vårblommorna på Karlaplan. Hundarna och alla förskolebarn i gula västar på Gärdet. Får väl göra en nostalgitripp dit igen när längtan blir för svår!
