På väg hem efter två innehållsrika barnrättsdagar i Örebro. 600 deltagare från hela landet hade samlats för att lyssna till föredrag och delta i seminarier om barnets rättigheter, den här gången med fokus på barn och familjevåld. Jag fick förtroendet att hålla inledningsföredraget – se referat här. Vill du veta mer om vad som hände under dagarna finner du det här.
Ett ledord under dagarna var signaler. Det talades mycket om barn som på olika sätt signalerar att de inte mår bra – men att vi är dåliga på att lyssna. Många barn känner sig därför svikna av vuxenvärlden. I flera föredrag och seminarier diskuterades hur vi ska kunna bli bättre på att lyssna, förstå – och agera. Flera efterlyste en förstärkt lagstiftning, till exempel en ny barnskyddslag. Också Barnombudsmannens förslag om inrättandet av en särskild barntjänst (som komplement till socialtjänsten) fick stöd av många.
Idag dök så Erik Ullenhag upp. Han är inte bara integrationsminister utan också regeringens ansvarige för frågor som rör mänskliga rättigheter. Ullenhag höll ett kort men engagerat föredrag. Han började med att hänvisa till vanvårdsutredningen och till situationen för institutionsplacerade barn – utan att säga någonting alls om hur förslagen från barnskyddsutredningen och upprättelseutredningen ska följas upp. Här råder alltså total tystnad från regeringens sida just nu, vilket är djupt oroande. Ett par löften gav dock Ullenhag: Förslaget om att ge gömda barn rätt skolgång är nu ”i hamn”, även om vi ännu inte har sett någon proposition om detta. Och – Ullenhag lovade att arbeta för att barnkonventionen ska inkorporeras i svensk lag och fick en applåd för det. Varpå han tillade att han här talade som folkpartist, inte som företrädare för regeringen… Så vi får väl se. 
I ett avslutande samtal ställde sig Simone Ek, barnrättsfrågornas Grand Young Lady, delvis tveksam till inkorporering av konventionen. Kanske lite överraskande för många. Men Simone var rädd för att det kunde bli en skenåtgärd, att regering och myndigheter kunde uppfatta det som ett fribrev: ”Nu har vi gjort vårt.” Simone menade att Sverige i stället skulle börja med att på allvar ta itu med all den kritik som vi fick när FN:s barnrättskommitté granskade oss förra gången. En ny granskning ska ske nu, och Simone föreslog en riksdagsdebatt om detta. Den tredje deltagaren i samtalet, Marie Litholm, kommunpolitiker från Haninge, betonade kommunernas ansvar men menade samtidigt att en inkorpering av barnkonventionen i svensk lag skulle vara ett stöd för alla de som försöker driva barnrättsfrågorna på kommunal nivå. Det blev en bra och levande diskussion, utmärkt ledd av Martin Björgell, barnrättsdagarnas moderator.
Signaler, ja. Vi behöver alla bli bättre på att lyssna på signaler från barnen. Men regeringen måste också bli bättre på att lyssna på signaler från alla som engagerar sig för barnets rättigheter, liksom på signaler från FN:s barnrättskommitté.
(På bilden fr v Marie Litholm, Erik Ullenhag, Simone Ek och Martin Björgell)
Hej Lars att inte vare sig Barnskyddsutredningen eller konsekvenserna av Upprättelseutredningen inte nämns är i sig inte märkligt. FP har ju lagt ett eget rätt omfattande förslag till barnförbättringar och vill väl uppfinna hjulet en gång till. Troligen förväntar de väl sig att KD faller ur riksdagen och att M+FP ev C blir allians i så fall tar väl FP över barnfrågorna, det sociala paketet. Att det sedan finns en utredning ja jag blir så trött…vem i riksdagen bryr sig om barn o ungdomar.