Sitter på PUB:s kafé och se ut över Hötorget. Konserthuset speglar eftermiddagssolen. Nyss gick jag mellan stånden där nere. När jag vände mig
om stötte jag till någon med min ryggsäck.
”Förlåt!” sa jag.
Hon såg på mig. En dam i 85-årsåldern, svartklädd, med ett utseende som kom hon från Mellanöstern. Så log hon mot mig. Ett varmt, brett leende. Hennes ansikte lyste som solen! Jag blev alldeles varm invärtes, fick lust att krama om henne. Men log tillbaka i stället, lade min hand på hjärtat och bugade.
Nu sitter jag här med min espresso macchiato och mår bara så bra! Jag är 70 och funderar ibland över vad jag ska göra av resten av mitt liv. Nu vet jag. Jag vill gå omkring och le.
Om en timme går tåget mot Lund.
Fint! Jag skulle behöva möta den kvinnan idag. Men jag blir glad av att bara läsa om henne. Länkar till ditt inlägg på twitter, där jag twittrar för min arbetsplats IFG, Institutet för gerontologi. Tycker att vi alla behöver fundera över hur vi vill åldras. #såvilljagbligammal
Och jag ler när jag läser din text. Tack för det och välkommen tillbaka!
Välkommen tillbaka!
Visst är det härligt att vi har möjlighet att sprida så mycket glädje och värma i världen : )
Fint.. fler leenden och mer kärlek i världen… Kram