Mitt namn är Lars H Gustafsson. Jag är barnläkare och författare och bor i Lund. Jag har haft förmånen att få arbeta med barn
hela mitt yrkesverksamma liv. I Sverige från Lappland till Skåne. Men jag har också haft en del internationella uppdrag, främst för Rädda Barnen. Senast har jag arbetat som skolläkare på Rosengård i Malmö. Sedan i augusti 2007 är jag pensionerad.
Jag är också författare och skriver främst böcker om barn, föräldraskap, etik och livsfrågor. Så har jag föreläst omkring mina erfarenheter, både för professionella grupper inom vård, skola och omsorg och för föräldrar och allmänhet. Men jag har nu trappat ner mitt föreläsande för att i stället få mer tid för mitt skrivande - se under fliken Föreläsningar!
Jag har också en del andra uppdrag. Ett av de roligaste är att jag är medlem av den jury som utser litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Mer om priset finns att läsa på www.alma.se.
Du når mig enklast via någon av mina e-postadresser:
Hej!
Snygg hemsida tycker jag verkligen, Avundsjuk.
Hälsingar,
Bengt
Hej! Jag har just fått och börjat läsa din bok ”Lotsa barn”, jag började bakifrån, med ”Röster om fostran” och ”Barnuppfostran – men hur?” Intressant. På språng här för en cykeltur, ville bara tipsa (kanske inte dig, men dina läsare) om ”Plain talk about spanking” http://nospank.net/pt2009.htm Trots att vi har haft förbud mot aga i 30 år, så var det en bra påminnelse att läsa denna lilla skrift. Hoppas länken fungerar nu! Jobbar som pianopedagog sedan över 30 år. /Karin
Tack för tipset! Mycket bra skrift. Jag känner igen mig från den debatt vi hade kring 1980. Men, som du påpekar, det är bra med påminelser – och uppdateringar. Inte minst mot bakgrund av den hårdnande attityd vi kan se tendenser till idag.
Hej Lars!
Det var skönt att läsa artikeln om dig och din bok på DN, att visa sin sårbarhet som människa tycker jag är stort.. Själv är jag 26 år och trebarnsfar, jobbar heltid och försöker arbeta med konst den lilla tid man har över i detta hetsiga samhälle. Det finns så mycket att vinna i att förlora sig i fantasin ett tag, om än bara ett litet tag.
Artikeln om dig fick mig att stanna upp lite, växla ner, ta lite extra tid för barnen i morse..uppskatta dem ordentligt och glädjas åt dem. Det var också intressant att läsa om det din far hade sagt till dig om att allt ingår i det stora kretsloppet. Jag har själv tänkt väldigt mycket på det där, och också kommit fram till att man faktiskt inte slutar att upphöra.. man blir till annan energi (utan att låta new age:ig) det är något väldigt fint i det tycker jag, och det tål att tänkas på när någon går bort eller när man får ångest över döden. Det pratas för lite om döden i vårt samhälle överlag tycker jag, något som kanske är på väg att förändras? Jag ska kika på dina böcker! Ha en bra dag, Hälsn Tommy
Hej Lars!
Vill passa på och säga tack för din spännande föreläsning igår, jag tyckte att det var så bra att du lyfte upp just FN barnkonvention om barnens egna rättigheter. Jag tycker att vi måste upplysa våra barn mera om deras egna rättigheter och sedan möta dem utifrån denna utgångspunkt.
Hälsningar
M
Hej Lars!
Jag har läst flera av dina böcker och jag är väldigt förtjust i din barnsyn och ditt kloka, empatiska, reflekterande sätt. Starkast intryck på mig har nog gjort att du vågade skriva om att du en gång gick över gränsen och slog till ditt barn. Att våga skriva om det, att våga visa att du, som är barnläkare och debattör i frågor som rör barn också är mänsklig och kan göra (ett stort!) misstag, det berörde mig verkligen.
Jag skulle gärna vilja att du berättade något om hur ditt brinnande engagemang för barn och barns rätt växte fram. Jag tänker att du kanske har starka minnen av din egen barndom, att du vet hur det är att känna sig ömtålig och liten. Och att det kanske gör att du lätt kan relatera till barn och hur utsatta de kan vara. Eller kan jag kanske läsa om detta i någon av dina böcker?
Hälsningar Janina
Tack Janina! Om min barndom har jag skrivit i flera av mina böcker. På många sätt hade jag det bra som barn och äldst av sju syskon. Men som för de flesta av oss innehöll den också smärsamma upplevelser. För mig var nog det svåraste när jag som treåring låg svårt sjuk på Östersunds lasarett i tre veckor utan att mina föräldrar fanns i närheten. Jag har skrivit om det i min första bok på egen hand, Ungen är sjuk – vad ska jag göra? /Lars
Hej igen Lars och tack för ditt svar! Jag har idag varit på biblioteket och lånat ”Ungen är sjuk – vad ska jag göra”. Det ska bli intressant läsning. Jag ser också fram mot din nya bok!
Ha det så bra och tack för att du bloggar och skriver. Du är en inspirationskälla och en förebild för mig.
Hälsningar Janina
För snart fyrtio år sedan kom min dotter och ville ha ”regler”, för det hade grannarnas barn. Det visade sig att deras regler handlade om sovtider och liknande. Jag skrev också ihop några stycken. Den första var ”du ska tänka efter innan du lyder” och gav oss tillfälle att prata om vad det betyder att tänka själv respektive att lyda order. De andra reglerna handlade om förhållnngssätt till andra och till förändringar.
Nu är min dotter själv mamma och har just fått din nya bok i födelsedagspresent. Hon gillar dig och har läst böcker av dig och lyssnat på dig vid något tillfälle. Hon är väl välindoktrinerad…
Fortsätt bekämpa lydnads- och bestraffningskulturen!
Inga
Vi får hjälpas åt!/Lars
Kära Lars!
Jag är mamma till en snart tre-åring och en 7-månaders. Jag måste sända en hälsning till dig och säga hur glad jag är över dina böcker finns! Jag hade själv en ganska kall uppväxt, och jag brottas nästan dagligen med att inte föra vidare de negativa sidorna av min egen barndom. Dina böcker gör det hela mycket lättare. Det är skönt att ha en tydlig text och klokhet att luta sig mot när det känns svårt. Det, och att jag minns hur det var att t ex ”trotsa”; själva känslan av att vara totalt missförstådd, även av sig själv, gör att jag trots allt kan känna att jag är en bra mamma.
Så stort tack,
varma hälsningar, Linda
Tack Linda, om du visste hur mycket sådana kommentarer vämer! Allt gott! Lars
Hej !
Har precis läst din bok Växa-inte lyda som jag verkligen tycker känns viktig o aktuell. Bra att du fortsätter göra din röst hörd och verkar för så många!
Vill också bara nämna att en reflektion/”bokrecension” om denna goda bok finns också på vår sida SoulBooks:
http://soulbooks.blogspot.com/2011/09/att-stotta-barns-vaxandekraft-och.html
Brukar inte skriva sådant direkt till författare, men i det här fallet kändes det rätt. Eftersom innehållet är så allmänt angeläget. Och känns så genuint.
Allt gott,
Carl Mikael M
Hej Lars!
Jag heter Anna och har precis börjat läsa din bok ”Växa-inte lyda” eftersom jag just nu befinner mig i England som Au pair, är 19 år och har egentligen aldrig uppfostrat barn förut även fast jag jobbat en del på förskolor. Varför din bok kom upp var för att här är Nanny-kulturen i barnuppfostran stor, och jag har svårt att handskas med det. Själv känner jag att jag verkligen håller med dig. Det är så svårt att veta vad man ska göra, när man står inför situationen när man ska uppfostra andras barn, när föräldrarna ständigt övervakar och uppfostran går ut på att ha time-outs för den äldsta på två och ett halvt. Hur tycker du jag ska göra?
Tack för svar
Varma hälsningar
Anna
Hej Anna,
jag får många brev av ungefär det här slaget. Antingen från svenska föräldrar bosatta utomlands, ofta oroade över hur barn behandlas på förskolor. Eller från au pair-tjejer som du. Det är verkligen ett dilemma, inte så lätt at handskas med. Det är ingen tvekan om att man t ex i de anglo-sachsiska länderna har en annan syn på uppfostran än vi. Både aga och nannymetoder av olika slag tillämpas i stor omfattning.
Jag tycker du ska berätta för de föräldrar du arbetar för om din vånda och om hur vi ser på de här tingen i Sverige. Och att det därför kan vara svårt för dig att börja vara på ett sätt som känns fel för dig. Sedan får det väl, som alltid, bli en kompromiss. Jag tänker på när jag själv växte upp. Vi hade barnflickor ibland. En del var stränga, andra snälla. Mamma accepterade att det var så, så länge de skötte sitt jobb och inte gjorde oss illa. Det du skulle kunna sträva efter är att få tillåtelse att vara en ”snäll” au pair och behandla barnen på ditt sätt. Sedan lär du väl få acceptera att föräldrarna själva är strängare än du.
Så bra att du skrev! Hör gärna av dig och berätta hur det går! /Lars
Hej Lars och 1000 tack för att du delar med dig av all din klokskap! Vill bara säga att det känns stort för mg att få hamna bland dina länkar! Vill också tipsa dig om mitt senaste lilla projekt http://www.fredsuppdraget.se
Sköt om dig, fantiserar om att vi ska ta en fila en dag:)
/Micke Gunnarsson
Hej Micke, kul initiativ! Hör av dig när du är i Lunda-trakten så tar vi en fika och pratar vidare!/Lars
Hej,
Först och främst, Tack för fina böcker och mycket god inspiration…till livet, såsom jag skulle vilja kunna leva det
Jag har en liten förfrågan…
Finns någon av dina böcker översatt på italienska?
Jag lever i Italien sedan många år, och här finns det, så vitt jag vet, ännu ganska torftig litteratur i ämnena..Skulle gärna inviga man och några utvalda vänner ..
Tack igen och ha det gott!
/Ann Christine
Hej Ann Christine, nej tyvärr. Ingen av mina böcker finns på italienska. Hade verkligen varit intressant att se hur de hade landat där.Tack för dina fina ord! /Lars
Tack Lars för ditt omgående svar.. Jo, det är intressant att leva i en kultur som har så otroligt annorlunda värderingar, särskilt vad det gäller ” uppfostran ” av barnen… Det känns dock som att de ( italienarna ) många gånger bara handlar efter ”vana” , dvs att de egentligen inte tänker så mycket på vad de gör/ säger/ handlar… Men många gånger kan det vara svårt att förklara ett förhållningssätt… Och eftersom mina tankar och min önskan vad det gäller mitt sätt att leva med mina barn så ofta ” passar in” i dina texter, så tänkte jag åka lite snabbskjuts genom dina böcker
.
För att på nåt sätt så finns det ändå intresse av ett ” nytt” förhållningssätt, även här….i Italien …
Det blir spännande att se hur mina flickor växer…i Roms hektiska stadsliv..med en mamma med hjärtat och själen i Sverige …
Ha det gott !
Ann Christine
Hej!Mitt namn är Afsaneh Oskouei och några år sedan fick ditt tillåtelse för att översätta en av dina underbara böcker nämligen Barnapappa till persiska. Den är fortfarande under bearbetning.Tyvärr har förutsättningar i Iran väldigt dåligt bland annnat när det gäller böcker.så fort jag får veta att den är klar så hör jag av mig till dig.
Hälsningar
Afsaneh Oskouei
Tack Afsaneh, vi håller tummarna! Hälsningar Lars
Tack Lars för att du fick mig och min man att njuta av varje minut med vårt barn i stället för att våndas över dagens utmaningar. Tänk om jag hade gått miste om din bok Växa, inte lyda? Tänk så mycket glädje vi hade gått miste om. Vi var nära att införa nanny metoder med time-out, vi hann även utföra det 2 gånger. Tack och lov att du kom till vår undsättning. Nu längtar jag till helger och eftermiddagar då jag kan trycka in mitt ansikte i mitt barns mungipa och dofta på hennes gudomliga andedräkt, även då hon är arg och gapar
Utmaningarna och stressen har inte minskat, men vi har ändrat på vårt sätt att handskas med dessa. Tack