Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 november, 2008

Allhelgona

”Ditt tempel är mörkt/och lågt är dess valv/Allhelgonadag…” skriver Karlfeldt i sin Vinterorgel. Och kvällen innan står vi i mörkret och den snåla nordanvinden på Bjurholms kyrkogård och tänder ljuslyktor. Överallt brinner ljus på gravarna, och de fladdrande lågorna reflekteras i luftens snöflingor. Det känns varmt och tryggt att efteråt samlas i kyrkan för minnesgudstjänsten. 44 ljus tänds, ett efter ett, på altarringen, ett för var och en som gått bort under året. Johan, den unge prästen, förmedlar hopp utan att skriva oss någonting på näsan. Det är bra gjort en sådan kväll.

Men Allhelgonahelgen är också Halloween. Det säljs pumpor som aldrig förr. På Ljusåker står ett par och väntar på oss med ljus inuti. Vi bjuds på kalkon och pumpapaj. Och slipper spökerier av annat slag. Nästa morgon skrattar pumpan i morgonsolen.

Just före helgen såg vi martyrer på film. I Tomas Alfredsons Låt den rätte komma in, byggd på John Ajvide Lindqvists debutroman. En stark film som är något långt mer än bara en skräckfilm i mer snäv mening. Tolvårige Oscar, en ensam och mobbad kille, förälskar sig i en jämngammal flicka, Eli. som så småningom visar sig vara en vampyr. Alltså en flicka som egentligen är död men som lever instängd i sin vampyridentitet.  Något som tvingar henne att livnära sig på människoblod. Filmen (och boken) kan läsas och förstås på många sätt. En psykoanalytiskt intresserad betraktare får fullt upp. Om man, som jag, tänker att filmens vampyrinslag tilldrar sig i Oscars huvud, blir filmen en mycket sorglig och dyster historia, samtidigt nästan magiskt gestaltad både i bilder, musik och stämning. En Allhelgonaberättelse mer än en Halloween-story. Och faktiskt mycket viktig att ta del av och reflektera över.

Ett par repliker fastnar hos mig. Det är när Eli vädjar till den snälle och kuvade Oscar att ge igen när han blir mobbad – och att ta över lite av hennes identitet. ”Annars tvingar du mig att förtsätta på det här sättet.” Jag läser in budskapet att den som förtränger ondskan inom sig i stället ger den fritt spelrum som vampyr. Alltså att vi hela tiden måste både bejaka och konfrontera ondskan inom oss, om den inte ska flyta runt i en skepnad som vi alldeles förlorar kontrollen över.

Så blir Allhelgonhelgen motsättningarnas högtid. Ljusen i mörkret på kyrkogården. Sorgen och glädjen som vandra tillsammans. Och ondskan som godhetens syster.

Annonser

Read Full Post »