Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 februari, 2009

Timeout, minikurs, del 4

Att ignorera är, enligt Nationacyklopedins ordbok, att  ”(ge sken av att) inte fästa avseende vid”. Men ordboken anger också en viktig betydelsenyans, nämligen ”ge sken av att inte märka någons närvaro”. Båda dessa betydelser kan vara aktuella vid ignorering i samband med timeout.

För att tydliggöra mitt resonemang vill jag nu introducera Malin, ensamstående mamma, och hennes son Lukas, fem år. Det är lördag morgon och på förmiddagen har Malin planerat att ta bilen för att tillsammans med Lukas åka iväg och hälsa på Malins mamma, alltså Lukas mormor.

Att ignorera ett beteende

Malin väcker Lukas på morgonen. ”Så fint här är”, säger hon, ”så bra att du vek ihop kläderna och la dem på stolen igår innan du somnade! Kommer du ihåg att vi ska åka till mormor nu om en stund? Dags att vakna!”

Malin vet att Lukas inte är så pigg på den utflykten, så hon blir inte så förvånad när han säger: ”Jag vill inte åka till mormor!” Han sätter sig upp i sängen och börjar kasta saker vilt omkring sig i vredesmod.

Malin säger: ”Jag har lagt rena kläder här på sängen! Du kan komma ut i köket och äta frukost när du är klar. Jag går och ställer fram så länge.” Utifrån köket hör Malin sedan hur Lukas larmar på en stund till inne i sitt rum, men hon låter honom göra det i fred och ställer fram frukosten på köksbordet.

Vad Malin gör är att hon först söker en möjlighet att förstärka positivt, alltså berömma Lukas för något, och hon ser då de upplockade kläderna på stolen. Hon väljer sedan att ignorera Lukas negativa utspel. Hon kommenterar det överhuvud taget inte och kritiserar det än mindre. Hon känner sin son och vet vilket morgonhumör han har ibland. Hon räknar med att han lugnar ner sig på egen hand och snart kommer ut i köket färdigklädd.

Men här blir nu orden viktiga: För egentligen ignorerar Malin inte Lukas beteende, i varje fall inte i den meningen att hon inte skulle bry sig om det. Tvärtom, hon lägger ju märke till det och funderar också över vad det beror på. Hon vet att han kan vara så när han blir väckt och innan han fått i sig frukost – kanske har det med blodsockret att göra? Men hon vet också att han kan reagera så inför att resa till mormor. Hon kan på ett sätt förstå det – han blir snabbt rastlös där. Mormor bor trångt och har svårt att höra – det finns inte så mycket för Lukas att göra där. Malin brukar ta med sig leksaker och böcker, men Lukas tröttnar ändå. Men nu har hon gjort upp med sin mamma om ett besök, och det vill hon fullfölja.

Malin fäster alltså avseende vid beteendet men ger sken av att inte göra det (jämför ordbokens formulering). I den meningen ignorerar hon alltså.

Men när hon går ut i köket gör hon det inte för att isolera honom. Hon gör det för att hon inte vill bråka i onödan, för att hon tror att Lukas kan klara av det hela på egen hand – och för att hon ska få frukosten klar så att de hinner äta i lugn och ro utan att stressa. Skulle Lukas ropa på henne inifrån rummet skulle hon svara och be honom komma ut i köket så att de kunde prata.

En sådan typ av ignorering använder nog många föräldrar ibland, och knappast någon blir väl särskilt uppbragt över det. Inte jag i varje fall.

Men än är inte Malin och Lukas på väg, och det finns andra typer av ignorering att fundera över…

Fortsättning följer…

Annonser

Read Full Post »