Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 1 april, 2009

Efter en arbetslunch idag med Marie Köhler, min kompanjon kring boken Leva med barn, och efter att ha lyssnat på Bengtforaldrastod Sandin, professor vid Tema barn i Linköping (du kan höra honom här), har jag funderat vidare kring föräldrastödet och den nya statliga strategin. Bengt Sandin berättar om hur staten, med stöd från den ledande expertisen, alltid bekymrat sig över föräldrars bristande förmåga. När John Bowlby i slutet av 1940-talet började tala om vikten av den tidiga anknytningen kom en stor del av problemen hos barn att skyllas just på den: ”Blame the mothers!” Nu, när flera studier visar en ökande psykisk ohälsa bland våra ungdomar, finns en liknande reaktion: ”Blame the parents!” Och så tror man att en satsning på föräldrastöd ska lösa problemen! Det var i varje fall det som tydligen förmedlades på den stora videokonferensen igår, där Marie var med.

Men de jämförande studier vi har visar snarare på något helt annat. Våra yngre barn, alltså de som fortfarande till stor del är knutna till sina föräldrar, mår mycket bra jämfört med andra barn i Europa. Det är våra äldre ungdomar, och våra unga vuxna, som mår dåligt. Alltså: När ungdomarna blir mer beroende av samhället utanför familjen ökar ohälsan snabbt.

Man kan förstås hävda att det just därför är extra viktigt med en mer kraftfull föräldrasupport än vad som varit nödvändigt tidigare. Men frågan är bara vad den ska syfta till. Är det ”redskap” för att bättre fostra våra barn vi behöver  som föräldrar? Eller redskap för att bättre fostra våra politiker? Så att samhället (skolan, arbetslivet, kulturen) blir värdigt våra ungdomar?

Annonser

Read Full Post »