Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 april, 2009

Påskafton

”Blir det ingen äggläggarjakt i år?” frågar Signe när vi äter påskaftonsmiddag. Hon är nitton och saknar barndomens påsktraditioner. I år sammanfaller dessutom påskafton med Lindes 24-årsdag. Till efterrätt blir det både pannkakstårta (som Linde alltid önskade sig som barn) och den ”passionstårta” som Linde bakat själv tillsammans med Elise.

Brytningstid. Jag tänker på när jag själv fyllde 24. I maj 1966. Då var Petter, min äldste son, ett och ett halvt. Han, hans mamma och jag bodde i ett kedjehus i Sunnersta. Jag hade några månader kvar på mina kliniska kurser – ett drygt halvt år senare for vi till Piteå, där jag gjorde min kirurgassistentjänstgöring.

”Vilken är den största omställningen när man blir förälder?” frågar Linde.

”Att man aldrig mer bara är två”, säger Gunnel.

”Kontrollförlusten”, säger jag, ”att man aldrig mer har full koll på tillvaron.”

Så minns jag vad Pernilla Glaser sa i programmet Tendens: ”Att jag blev förälder räddade mig från den totala självupptagenheten.”

”Jag har i vart fall aldrigt ångrat mig”, säger jag.

”Du menar att du aldrig ångrat dina barn – men möjligen dina fruar”, säger Linde.

”Inte det heller”, säger jag. Vi äter lite mer pannkakstårta och ska snart gå iväg till påsknattsmässan i domkyrkan.

Tillägg på påskdagen

I en krönika i dagens Sydsvenskan skriver Anna Hellsten om en annan förändring som inträffar när man får barn – hur det påverkar relationen till tidigare vänner. Du finner hela krönikan här. Anna Hellsten efterlyser en handbok om hur ett vänskapsförhållande ska kunna överleva ett barntillskott och citerer Bill Murray i filmen ”Lost in Translation”:

People only talk about what a joyous experience it is, but there is  terror: your life as you know it is over.

44 år och 8 barn senare vill jag ändå lite försynt hävda att också det nya livet har sina poänger.

Read Full Post »