Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2009

Varje steg du tar

Vendelsöarna ligger i Halland, utanför Frillesås. Här finns ett naturreservat väl värt att besöka. På ön bor ett par som driver vandrarhemmet Ludvigs gård och som på Länsstyrelsens uppdrag utövar tillsyn över öarna. De hämtar gärna med båt i Stavder. Bra information finner du här.

Vi besökte Vendelsöarna på midsommardagen. En vandring runt den största ön är en naturupplevelse av allra bästaVendelsö midsommardagen 2009 märke. Från de högsta klipporna har man en underbar utsikt ut mot havet och de omkringliggande mindre öarna. Men vandringen går också genom ett gammalt kulturlandskap – här har odling pågått, en kvarn murad i natursten står kvar och saknar bara vingar. Och nu betas ön av kor och får så att landskapet hålls öppet.

Att vandra runt hela ön tar några timmar. Det finns ingen vandringsled, bara kostigar som bitvis gör vandringen lättare. På sydsidan av ön bör man gå försiktigt. Här är brant och stenigt, och det är lätt att slinta för den övermodige.

På midsommardagen hörde jag till den senare sorten. Jag glömde att jag inte längre är någon stenget, och efter ett perfekt hopp över en mindre ravin landade jag med något mindre precision. Den kullersten min fot kom ner på for undan, det small till i foten, och det var bara med stor möda och god assistans av bland andra landshövdingen i Västerås (som råkade höra till mina medvandrare) som jag tog mig tillbaka till hamnen. Vandrarhemsföreståndarinnan kom skyndande med elastbinda – jag var inte den förste på ön som stigit snett.

Jourhavande ortoped i Lund fick nöjet att diagnosticera en så kallad avulsionfraktur i femte mellanfotsbenets bas på höger sida. Avulsion betyder avslitning – senan är starkare än benet och i stället för att gå av sliter den loss ett benfragment. Det är en ganska vanlig skada, som ibland går under benämning ”toffelfraktur”, enligt vissa källor eftersom skadan gärna drabbar äldre personer som halkar till i sina tofflor inomhus! Jag föredrar tolkningen att den drabbar den som, oavsett ålder, stiger snett i trätofflor!

Hursomhelst – ont gör det, och nu linkar jag runt i sommaren, försedd med kryckkäpp och elastbinda. 4-6 veckor tar det att läka ihop det hela, sa ortopeden helt glatt.  Och jag som ska på Almedalsvecka på onsdag och sedan till Västerbotten…!  Men det känns småsint att gnälla över sånt. Efter att ha varit frakturfri i 67 år var det väl hög tid att testa också det. Och varför inte i så fall ett litet mellanfotsben – med det pantersprånget på Vendelsö var nog andra ben i fara. Den här gången behövde inga ambulanskillar sändas ut för att bära bår i rasbranten. Bara det värt att glädjas åt!

Och kanske behöver vi ibland något som, med Ainbusk, får oss att  tänka på

Varje steg du tar
varje dröm du har
varje rop och svar
varje andetag 

Read Full Post »

Länsstyrelsen i Göteborg riktar idag skarp kritik mot Göteborgs stad. Kritiken gäller förhållandena för de barn som bott på Meros Camping under fullständigt bedrövliga förhållanden. Socialtjänsten har varit inkopplad, men insatserna har varit helt otillräckliga och barnen har farit illa.

GP berättar om detta här. Det rör sig om romska familjer från Rumänien. Det var socialtjänsten i Askim som 2007 togromers-flagga beslutet att inte inleda en utredning kring barnens situation med hänvisning till att ”föräldrarna värnade om sina barn och hade dem under uppsikt”. Att miljön var klart olämplig för boende och så riskfylld att den för barn snarast var att betrakta livsfarlig var inte skäl nog.

Det hela påminner om den diskussion som för ett par år sedan uppstod kring bostadsområdet Mosippan i Malmö. Också då gjordes en rad anmälningar till socialtjänsten utan att mycket hände.

”Det finns en tafatthet från samhällets sida då det gäller den romska gruppen”, säger Länsstyrelsens utredare Håkan Frändegård i en kommentar till GP. Det finns också en tafatthet när det gäller hur man ska utreda anmälningar om missförhållanden, då dessa inte i första hand beror på föräldrars vanvård utan på samhällets otillräcklighet. Och det finns en tafatthet kring hur vi ska värna rättigheterna för de barn, både romska och andra, som med sina familjer nu flyttar runt i Europa i hopp om att till slut finna någon plats och något sammanhang där familjen kan få känna sig accepterad och välkommen . Men möts av – ingenting.

Frändemark menar att Socialstyrelsen bör formulera sig tydligare kring dessa frågor, främst när det gäller socialtjänstens ansvar. Det är bra. Men själv menar jag att detta också är något som Sverige bör ta upp under det kommande EU-ordförandeskapet. Eller finns våra allra mest missgynnade EU-medborgare inte ens på dagordningen?

Read Full Post »

Gå med dig

Idag är jag jätteglad. För jag har just fått besked från förlaget (Libris) om att min nästa bok, Gå med dig – om glädjen iGå med dig - omslag att vara medmänniska, kommer ut redan i slutet av augusti. Det är en mycket personlig bok. Den finns bra presenterad i Libris nya höstkatalog, som du kan ladda ned här. Du kan också se hur boken presenteras här på adLibris, där du också redan nu kan lägga in en bevakning. Så att du får den i brevlådan så snart den kommer.

Den 24 september kommer jag att presentera boken på Bokmässan i Göteborg, först på Se Människan-torget och sedan vid ett miniseminarium. Jag förbereder nu också ett kvällsföredrag kring boken och dess innehåll, där texter ur boken, en del lyrik, vackra bilder och nyskriven musik av min dotter Nora är tänkt att kunna mixas till en skön blandning. Premiär i slutet av året!

Låter väl som reklam kanske, jag ber om ursäkt för det. Men det är en så otroligt skön känsla när en bok som värkt länge närmar sig dagens ljus! Nu önskar jag er alla en riktigt skön midsommar!

PS. Lyssna gärna på Noras senaste låt Emergencies. Här!

Read Full Post »

Elevhälsan i den nya skollagen

Idag har Jan Björklund presenterat Utbildningsdepartementets förslag till ny skollag, Skollag för kunskap, valfrihetelevhalsa-omslag och trygghet  (Ds 2009:25). Förslaget går nu på remiss till cirka 140 instanser. Svaren ska vara inne den 25 september, och våren 2010 ska propositionen vara klar. Hela förslaget kan laddas ner här.

Det är ett omfattande förslag på drygt 1100 sidor. Jag har bara hunnit läsa de avsnitt som direkt handlar om elevhälsan. Det positiva intryck som jag fick för ett par veckor sedan när jag kunde läsa ett utdrag ur förslaget står sig – se mitt tidigare inlägg här. En sammanhållen elevhälsa blir nu en viktig del av den nya skolan, och det är utmärkt. Det finns samtidigt ett antal frågetecken att räta ut inför propositionen, och här är några av dem:

  • Enligt lagförslaget ska alla elever ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. När det gäller den specialpedagogiska kompetensen är förslaget mer vagt. Det ska visserligen, enligt förslaget finnas ”tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses”. Men det sägs inte rakt ut att en specialpedagog ska ingå i elevhälsan. I motivtexten sägs tvärtemot (sid 309): ”Tillgång till specialpedagogisk kompetens behöver dock inte enbart syfta på personer med specialpedagogutbildning. Det kan också innefatta t.ex speciallärare eller en skolledare med särskilt ansvar för specialpedagogiska insatser i skolan.” Personligen menar jag att en adekvat utbildad specialpedagog är en lika viktig medlem av elevhälsoteamet som någon av de övriga medlemmarna.
  • I förslaget understyks kraftfullt skolans ansvar för att utreda barn i behov av särskilt stöd. Utredningen ska ske snabbt. ”Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.” Utredningen ska sedan utmynna i ett åtgärdsprogram, som beslutas av rektor. Men rektor kan, med vissa inskränkningar, delegera beslutsansvaret till en annan person, till exempel en lärare. Samtidigt tas den nu lagstadgade elevvårdskonferensen bort – det är åtgärdsprogrammet som blir lagreglerat. Själv hade jag föredragit ett system där beslut om åtgärdsprogram alltid tas av rektor själv, och alltid i samråd med elevhälsan. Ett sådant beslut skulle, även om det tas av rektor,  då säkert komma att föregås av en elevhälsokonferens med elev och föräldrar närvarande – ett system som redan är väl utvecklat på många skolor. Det hindrar inte att en lärare tillsammans med elev och föräldrar på egen hand kan upprätta en handlingsplan i mindre allvarliga fall.  Men ett beslut om ett åtgärdsprogram, som enligt lagen dessutom ska vara möjligt att överklaga, tycker jag alltid ska föregås av en fördjupad utredning och ett beslut av rektor.
  • Skollagskommittén föreslog tidigare att också förskolan skulle omfattas av elevhälsan. Nu föreslår Utbildningsdepartementet i stället att nuvarande ordning ska bestå, alltså att elevhälsan ska omfatta alla elever från förskoleklassen och uppåt. Man menar att BVC som tidigare ska ha ansvaret för det hälsofrämjande arbetet i förskolan. Jag kan förstå skälen till detta lite passiva förslag. Att utvidga elevhälsans ansvar till att också gälla förskolan är säkert inte möjligt utan svåra förhandlingar mellan landsting och kommun om kostnadstäckningen. Det skulle kunna ödelägga tidsplanen för den nya skollagen, och det är det nog inte värt. Men samtidigt: Jag tycker inte det hälsofrämjande arbetet i förskolan fungerar särskilt bra. Barnhälsovården prioriterar nu arbetet med familjerna under de första åren, och förskolan har på många håll fått komma i andra hand. Det är också viktigt att personalen i förskolan får tillräckligt kompetent stöd i arbetet med barn i behov av särskilt stöd, och det stödet saknas ofta idag. När väl skollagen är i hamn tycker jag därför det är dags för en ny utredning om barn- och ungdomshälsa, där samarbetet mellan kommun och landsting måste få komma i fokus. Den skulle både ta upp frågan om elevhälsa i förskolan och samarbetet mellan elevhälsan, ungdomsmottagningen och socialtjänsten kring ungdomars hälsa.

Allt detta och mycket mer kommer säkert att belysas i de remissyttranden som kommer i september. Många nitiska medarbetare lär få ta med sig denna tunga lunta till sommartorp och semesteröar. Det här är ett oerhört viktigt förslag, och nu är sista chansen att komma med synpunkter innan propositionen landar på riksdagens bord!

Read Full Post »

I vår har FN:s barnrättskommitté på nytt granskat hur Sverige lever upp till barnkonventionen. Det är fjärde gången det sker, och den rapport som kommittén offentliggjort idag, se här,  är den skarpaste hittills. Sverige får kritik på en lång rad punkter, och tonfallet är förvånansvärt fränt. Här följer några av de områden, där kritiken är särskilt hård:

  • Det finns en tydlig irritation över att Sverige negligerat kritik vid tidigare granskningar, och Sverige uppmanas nu bestämt att läsa tidigare rapporter och vidta de åtgärder som krävs.
  • Kommittén är bekymrad över att Sverige inte tillräckligt anpassat sin lagstiftning till konventionens innehåll och menar att konventionen som helhet måste få en starkare ställning i vårt land. Man kräver inte uttryckligen att konventionen ska inkorporeras i sin helhet och på så sätt göras till svensk lag, men om så inte sker ska konventionen alltid ha företräde om det uppstår en konflikt mellan svensk lag och konventionen. Detta är ett mycket långtgående krav!
  • Kommittén är också mycket bekymrad över att barns rättsliga ställning i praktiken varierar så mycket som den gör mellan olika kommuner. Man godtar inte regeringens förklaring om vårt kommunala självstyre utan uppmanar staten att se till att varje barn i landet, oberoende av var det bor, kommer i åtnjutande av alla de rättigheter som konventionen stadgar.
  • Sverige uppmanas att se till så att alla barn, inklusive gömda barn och helt papperslösa barn, får rätt till både sjukvård (inte bara akutsjukvård) och skolgång. Detta är ett krav som ställdes redan för fem år sedan i föregående rapport, och kommittén skärper nu tonen ytterligare.
  • Kommittén noterar bekymrat att Sverige övervägt att införa ett försörjningskrav för anhöriginvandring och understryker med skärpa barnets rätt till snabb familjeåterförening.
  • Sverige uppmanas också att se över lagstiftning och praxis så att barn under 18 år endast i mycket speciella undantagsfall får isoleras på häkte eller ungdomshem.

Kommittén kommer även med en rad förslag om hur Barnombudsmannens ställning ska stärkas, och hur BO ska kunna ta sig an också individuella ärenden.

Detta är vad jag sett vid en första snabb genomläsning av det ganska omfattande dokumentet. Jag utgår ifrån att det nu studeras noga av politiker, myndigheter och barnrättsorganisationer. Här finns verkligen mycket att fundera över! Och den som till äventyrs trott att vi med råge lever upp till FN:s barnkonvention får sig en riktig tankeställare.

Read Full Post »

Tvättstugeblues

Idag är jag uppe tidigt. Jag har tvättstugan bokad redan klockan 7. Och bara några minuter efter sjuslaget snurrar deIMG_0547 båda maskinerna. Snart dags för morgonkaffe.

Jag tänker på mamma. Och på Ultuna i slutet av 1950-talet. Vi var en stor familj, två föräldrar och sju barn, som bodde i ett av de stora röda trähusen vid åskanten. Ett par hundra meter bort, i backen nedanför oss, låg en gemensam tvättstuga  inrymd i en ekonomibyggnad. Vi fick hjälpa mamma att rulla ned tvätten på en dragkärra. Men sedan ville hon vara ensam några timmar. Jag såg hur hon, nästan i smyg, smusslade ner en bok i en av korgarna. Ofta en diktsamling. Timmarna i tvättstugan var hennes. Någon gång efter nio på kvällen ville hon ha hjälp igen. Femtio år senare drar och viker jag fortfarande lakan, just som mamma en gång ville ha dem.

Jag var nitton år då jag flyttade hemifrån. Till hyresrummet hos fru Möllerwärn på Norbyvägen 59. Där fanns en riktig IMG_0554tvättstuga med separat centrifug och en massiv mangel av äldre modell. Jag älskade att tvätta där! Med anatomiboken i knät och en Dajm som nödproviant.

Jag har  varit i många tvättstugor sedan dess. Men med ökat välstånd och många egna barn flyttade tvätten upp och in i det egna huset. Under många år gick tvättmaskinen och torktumlaren varje dag, som en del av vardagsrutinen. Det blev aldrig riktigt detsamma.

Nu är jag tillbaka där jag började. I min lägenhet på Klostergården finns ingen tvättmaskin. En gång i veckan går jag ner i tvättstugan. Ibland med en bok, men utan Dajm. Och njuter av att se hur rent allt blir! Och känna hur gott det luktar. Och kanske jag stöter på någon av grannarna och får en pratstund. Alla talar om tvättstugekonflikter. Men i den här tvättstugan är snacket avspänt. Häromdagen knackade en granne på och undrade om jag hade en maskin ledig. Han behövde akuttvätta sina arbetskläder.  Det fixade vi förstås. Bra tecken på stämningen när man törs fråga så.

I en av TV:s utfrågningar inför EU-valet undrade en tittare om de olika kandidaterna var beredda att arbeta för att denIMG_0553 svenska tvättstugemodellen, med gemensam tvättstuga, skulle bli norm för hela Europa. Partirepresentanterna såg lite generat på varandra, och något svar hörde jag aldrig. Kanske var det några år sedan de sist besökte en tvättstuga av det slaget.

IMG_0555Allra bäst i de gemensamma tvättstugorna är anslagen. Åh, vad jag tycker om dessa små påminnelser om vårt folkhemsförflutna med dess ständigt pågående undervisning i livskunskap!

Read Full Post »

Kattväktaren på Klostergården

När jag idag går med Twiggy genom det lummiga parkområdet på Klostergården kommer jag att tänka på vad som hände just här igår kväll. Det hade börjat skymma när en man plötsligt kom fram bakom buskarna. Han gick snabbtTwiggy 20090608 fram emot mig och satte fingret för munnen:

”Psst! Stanna där en stund är du snäll! Och dra in hunden!”

Jag stannade, kortade flexikopplet och lät Twiggy sätta sig intill mig. Mannen försvann bakom buskarna igen. Jag kände inte igenom honom, men min första tanke var att han hörde till dem här som låter sina hundar springa lösa, att hans hund nu försvunnit in i buskaget och att han inte ville ha en konfrontaion mellan den och Twiggy. Så kom han tillbaka, smygande på tå:

”Jag tror du kan komma nu. Jag ser inte till dem, så jag tror de håller sig lugna!”

”Vilka då?”

”Katterna, förstås! Det finns fyra katter här i parken – har du inte sett det? Jag har tagit som min uppgift att titta till dem. De verkar ju mer eller mindre övergivna och behöver någon som bryr sig om dem och som pratar med dem ibland. Men nu har de blivit så bundna vid mig att de ska försvara mig. Så kommer en hund för nära när jag är här går de till attack direkt! När jag inte är ute håller de sig lugna.”

Vi stod en stund och väntade medan han berättade. Jag tänkte på katterna han talade om – visst har jag sett dem! En av dem har en gång faktiskt gjort ett riktigt ilsket utfall mot Twiggy. Och jag har undrat över vilka som äger dem och varför de får springa lösa så som de gör,  halvt förvildade nästan.

”Du ser min vita tröja”, sa mannen och pekade på den lite slitna stickade tröja han hade på sig. ”Jag bär den alltid när jag går ut till katterna. Så att de ska känna igen mig också på lite håll. Men du kan ju också hålla utkik efter den. Ser du mig på kvällen där ute gör du nog klokt i att gå en omväg. Med tanke på hunden, menar jag.”

Han pekade ut mot det gräsbevuxna området bortemot Konsum. Som i skymningen plötsligt liknade en savann med lejon lurande i buskagen.

Read Full Post »

Older Posts »