Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 oktober, 2009

I senaste numret av Acta Paediatrica presenterar Bernice Aronsson tillsammans med ett forskarteam en mycket ingående studie av 29 barn med ”allvarlig förlust av ADL-funktioner” (populärt kallade apatiska barn) som alla vårdats av det mobila team som är knutet till Sachska barsjukhuset i Stockholm. De frågor forskarna ville ha svar på var:

  • Kunde man påvisa någon form av kroppslig sjukdom som orsak till tillståndet?
  • Kunde någon form av förgiftning eller överdosering av lugnande medel förklara symtomen?
  • Var tillståndet förenligt med bilden av anorrhexia nervosa?

Forskarnas svar på alla dessa frågor blev ett entydigt Nej. Barnen visade inga andra sjukdomstecken, det gick inte att påvisa minsta spår av psykofarmaka eller gifter och bilden stämde inte med anorrhexia nervosa. Däremot hade 21 av 29 barn varit med om svåra traumatiska upplevelser i hemlandet, många hade mist nära anhöriga och alla var indragna i en lång och komplicerad asylprocess. 12 av de 29 barnen hade försökt begå självmord innan de gick in i sitt apatiska tillstånd.

Det tog lång tid för de flesta att komma ur detta tillstånd, i genomsnitt ett halvår. Några började återhämta sig redan innan de fått uppehållstillstånd, för andra dröjde det mer än ett år efter uppehållstillståndet innan vändpunkten kom. Forskarna sammanfattar:

The recovery process was long-lasting and followed a similar pattern in most children, suggesting that this condition affects brain functions in a profound way.

Forskarna berör inte ens möjligheten av simulering eller manipulation, men de data som presenteras talar starkt emot också sådana hypoteser. I stället menar man att någon form av stressutlåst tillstånd ligger bakom den allvarliga sjukdomsbilden, och man föreslår vidare undersökningar för att få detta bekräftat.

Bernice Aronssons strikt vetenskapliga studie kommer som en välkommen kommentar till den inflammerade diskussion som uppkommit efter Gellert Tamas bok De apatiska. För mig handlar inte detta så mycket om flyktingpolitik – utan om barnets grundläggande rättigheter. De här barnen har utsatts för en stress som inga barn barn borde behöva uppleva. En okänslig asylprocess har bidragit till det. Att avvisa svårt sjuka barn på det brutala sätt som Tamas beskriver, utan att försäkra sig om att de tas om hand och får vård där de hamnar, är ett allvarligt övergrepp – en statens misshandel av barn. Det är bara att hoppas att de fakta som nu kommer i dagen gör detta omöjligt i framtiden.

Annonser

Read Full Post »