Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 december, 2009

Vaka själ, och bed

‘Vi får aldrig veta hur annorlunda vi kunde ha varit’, säger David och drar henne intill sig. ‘Vi har bara detta enda liv.’

David, den avhoppade CIA-agenten, är en av huvudpersonerna i Nadeem Aslams nu aktuella roman Den förspillda vakan (utgiven på Forums förlag i Ann Björkhems översättning). Det är Lara som David vänder sig till, den ryska kvinnan som sökt sig till Afghanistan för att försöka få klarhet i vad som hände med hennes bror, som försvann under den ryska ockupationen där. De möts i det märkliga hus utanför staden Usha, där den nu åldrade engelske läkaren Marcus håller till. Marcus har varit gift med en afghansk läkare, men både hon och parets dotter har brutalt mördats under kriget. Till huset kommer också Casa, en militant muslim med anknytning till fundamentalistiska kretsar, och Dunia, en ung muslimsk kvinna med en mer liberal syn på sin religion.

Det är en märklig och stark roman Aslam skrivit om människors längtan och tillkortakommanden i den polariserade och politiserade värld vi lever i. Lågmälda samtal, humanism och mänskliga rättigheter har svårt att hävda sig mot våld, självtillräcklighet och förtryck i religionens namn. Romanens huvudpersoner söker efter sin historia och efter mening och sammanhang i tillvaron, men deras sökande går ofta vilse och deras vaka tycks förspilld – de destruktiva krafterna är för starka. Eller tycks vara det, i varje fall på kort sikt. Det märkliga är att författaren, trots den mörka berättelsen, ändå lyckas förmedla ett slags paradoxalt hopp – när människan är som svagast och mest hjälplös blir hon också som mest mänsklig.

Nadeem Aslam kommer från Pakistan men bor sedan femtonårsåldern i London och skriver på engelska. Han slog igenom för några år sedan med Kartor för vilsna älskande. Jag hörde honom för någon månad sedan berätta om den nya boken och om sitt författarskap vid en författarafton på Stadsbiblioteket i Malmö. Han förklarade då bland annat att han helt tappat tron på nationers och religioners förmåga att definiera människan. Först när vi är beredda att ge upp sådana exkluderande tillhörigheter och i stället bejaka det sant mänskliga, och kanske gudomliga, i var och en av oss finns möjlighet till fred och överlevnad. En pessimistisk hållning kanske – vi tycks ha en bit kvar. Men förmedlad med en intensiv glöd som knappast lämnade någon oberörd.

Nadeem skriver på ett vackert språk, som ändå är enkelt och lätt att ta till sig. ”Du skriver som en poet!” sa en av åhörarna i Malmö. ”Min far var poet”, svarade Nadeem. ”Jag är inte det. Men jag vill hedra honom genom mitt språk.”

För mig var Den förspillda vakan en stark och omtumlande läsupplevelse. Den kräver en del tid och koncentration. Kan med fördel läsas i mellandagarna!

Read Full Post »