Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 mars, 2010

Respekt för barnet

Enligt gammalt tänkande bland urfolk kommer ett spädbarn alltid med ett budskap till sina föräldrar. De första frågor föräldern ska ställa till sitt barn är därför: Vem är du? Och vad vill du mig?

Det finns en djup visdom i ett sådant förhållningssätt. Att redan från början se barnet som en samspelande individ med särskild kunskap och bjuda in barnet till en dialog, där jag som vuxen har lika mycket att lära som barnet – det ger bästa möjliga förutsättningar för den tidiga anknytning som vi idag ser som så avgörande för barnets fortsatta utveckling.

Jag ser idag en tendens till att både överskatta och underskatta det lilla barnet. Det lilla barnets kognitiva förmågor överskattas ofta, och det leder till att man både feltolkar barnet och ställer orimliga krav på barnets anpassning till de vuxnas förväntningar och krav. Samtidigt underskattas  barnets förmåga att känna, uppleva och berätta – inte i ord men på annat sätt. Vi vet idag att det lilla barnet kan känna fysisk smärta, och vi gör numera vad vi kan för att lindra den. Vi har all anledning att tro att barnet också kan känna psykisk smärta – rädsla, sorg och en känsla av övergivenhet.

Eftersom vi inte säkert kan veta hur ett barn reagerar på vad som händer måste vi utgå ifrån att det upplever smärta, fysisk som psykisk, med minst samma intensitet som vi. Ett barn måste därför behandlas med samma respekt som min älskade eller min allra bästa vän. För att återvända till urfolkens tänkade: Om man behandlar barnet med brist på inlevelseförmåga och respekt blir barnet själlöst och förlorar sin förmåga att överbringa sitt budskap till föräldrarna. Då mister föräldrarna möjligheten till egen utveckling, och mänskligheten blir fattigare.

New age flummery? Not at all: Old age wisdom!

Annonser

Read Full Post »