Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 26 maj, 2011

I slutfasen av arbetet på min bok om barnets mänskliga rättigheter i förskolan läser jag Ellen Key. Som så många gånger tidigare hamnar jag i Barnets århundrade, utgiven år 1900. I kapitlet Framtidens skola.

Hon inleder kapitlet med en skarp kritik mot den pedagogik som bedrivs i den tidens barnkrubbor och kindergartens. En pedagogik där vuxenstyrd lek, ordning och disciplin var viktiga grundbultar. Avskräckt av den lydnadsfostran hon sett i Tyskland föreslår hon att barn borde få stanna hemma tills uppemot 10-årsåldern. Men hon inser att detta mest är en from förhoppning, och kanske inte bra heller – också föräldrar far hårt fram med sina barn. Så förskolan blir nog kvar – men då måste den förändras:

Behövs tillsvidare eller framdeles en Kindergarten, låt den då vara en plats där barnen, ute eller inne, med samma frihet som kattungar och valpar få leka själv, hitta på själva, endast förses med medel att hitta kamrater att leka med. Låt en klok kvinna sitta och se på, men endast ingripa ifall ungarna hålla på att skada sig själva och varandra; stundom ge dem en handräckning, en saga men för resten vara alldeles passiv till det yttre, ehuru outtröttligt aktiv i fråga om att iaktta de lynnesdrag och de anlag, dem leken endast på detta fria sätt uppenbarar.

Fri lek – och noggrann observation av varje barns egenart för att kunna anpassa pedagogiken till just det barnets behov. Förlegat – eller i högsta grad modernt?

Hela kapitlet Framtidens skola finns på nätet och kan läsas här!

Annonser

Read Full Post »