Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 17 oktober, 2011

Att omhänderta

I slutet av boken  Om inte nu så när (se min kommentar om den här) låter Annika Thor den fiktiva jagberättaren Ruth, en pensionerad barnpsykiatriker, utbrista:

Det finns ett ord i den svenska språket som jag – som ärvt min fars förkärlek för att vrida och vända på orden och plocka sönder dem i sina beståndsdelar – aldrig upphör att förvåna mig över: det är verbet att omhänderta. Ta om hand, ta hand om, ta i sina händer; det låter som ett gott ord, ett uttryck för omsorg och omtanke, men det ljusa ordet har en mörk baksida: det kan också betyda att beröva någon hans eller hennes frihet. Inte i något av de övriga språk jag någorlunda behärskar sammanfaller dessa två innebörder i en och samma glosa, och jag har många gånger undrat vad i svensk mentalitet som uttrycks genom denna dubbelhet.

Det är en viktig fråga, som säkert har många svar. Mitt personliga just nu är: det hänger samman med den svenska myten om den goda staten. Utopin om folkhemmet har fört med sig ett antal blinda fläckar. Vi har länge, kanske alltför länge, utgått ifrån att arrangemang och ingripanden från samhällets sida varit dikterade av empati, omsorg och ansvar för den utsatta människan. Och säkert har enskilda vingårdsarbetare i samhällets tjänst haft både hjärta och varsamma händer. Men alltför ofta har omhändertagandet haft helt andra syften: att styra, kontrollera och bringa ordning.

När man läser Vanvårdsutredningen står detta smärtsamt klart. Så många barn som omhändertagits med principen om barnets bästa som förevändning och proklamerad ledstjärna! Men där omhändertagandet i praktiken inte handlat om att ta om hand eller ta hand om – utan att handgripligen lägga hand på.

Därför är det inte så konstigt om många av dem som drabbats nu står tveksamma inför den försoningsceremoni som planeras i november. Vad man undrar över är hur ärligt menad en sådan ceremoni är och hur den kommer att omhänderhas. De drabbade har utgått ifrån att statsministern skulle framföra statens ursäkt. Att han nu tycks ha tagit sin hand ifrån den uppgiften och överlämnat den till riskdagens talman är för många svårt att förstå. Kanske handlar det om statlig handfallenhet. Men risken är att alltsammans uppfattas som en handpåläggning utan verkligt innehåll.

Ta om hand, ta hand om, ta i sina händer – när kan de orden få leva igen? Som uttryck för den kärlek och omsorg varje barn behöver och har rätt till. Och mest de som har det svårast. Som inte har sin lycka i egna händer.

Annonser

Read Full Post »