Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

Adhd, mediciner och klass

I en serie artiklar har Sydsvenskan berättat om hur diagnosen adhd blivit allt vanligare, både i Sverige och internationellt. En följd av det är också att förskrivningen av läkemedel mot adhd har ökat kraftigt. I Sverige har den mer än fördubblats på bara några år.

I en aktuell studie har man visat att långt fler barn får medicin mot adhd i familjer med låg utbildning, i familjer som får socialbidrag och i familjer med en ensamstående förälder. Den alltid balanserade barnläkaren Anders Hjern ger flera tänkbara orsaker till det i dagens nummer av tidningen. Han nämner den vanliga förklaringen att adhd har en genetisk komponent. Föräldrarna kan alltså också ha adhd, villet kan ha lett till deras svårigheter i livet. Men Anders Hjern påpekar också att den stress och oro som många föräldrar lever under kan ha gjort det svårt för dem att ge barnen det stöd de behöver. Liksom att familjer med mer ekonomiska resurser har råd att kosta på barnen annan behandling, medan de fattiga får nöja sig med de läkemedel som skrivs ut. Han säger:

Det kan vara kontroversiellt att säga att sociala faktorer påverkar vid adhd, eftersom det finns tydliga genetiska samband. Men det behöver inte vara en motsägelse. Troligen finns det ett samspel mellan arv och miljö.

Jag har svårt att se det kontroversiella i det uttalandet, och jag vill höja ett varningens finger. Det finns en lång rad exempel i vår historia på hur den medicinska vetenskap, som både  jag och Anders representerar, använts för att komma till rätta med problem i socialt underprivilegierade grupper. Flera av dessa insatser har vi haft anledning att ångra djupt. Att medicinera barn i fattiga familjer för att de ska kunna klara skolan, i stället för att omsorgsfyllt reda ut de verkliga orsakerna till barnens problem och ta itu med dem, kan vara en sådan fälla och leda till att en del av den medicinering som sker idag i framtiden kommer att uppfattas som ett rent övergrepp.

Jag är inte motståndare till medicinering av noga utvalda barn, som efter noggrann utredning bedömts ha särskilt stora svårigheter, och där andra kraftfulla insatser av social och pedagogisk natur inte fungerat. Men jag är djupt oroad över den utveckling vi nu ser och välkomnar den utredning som socialstyrelsen har startat för att få klarhet i vad som egentligen pågår.

Read Full Post »

Värnlösa barn

Idag är det Värnlösa barns dag. Den högtidlighålls till minne av barnamorden i Betlehem men har numera en undanskymd plats i vår kalender. Jag har skrivit om den många gånger, också här på bloggen. Se här och här och här!

Idag tänker jag särskilt på de barn som blir offer när de vuxna ska upprätthålla principer som anses överordnade idén om barnets bästa. Jag tänker på de barn som blir lidande när bistånd dras in för att straffa en orättfärdig regim. Jag tänker på de barn som hamnar i kläm när vi hävdar betydelsen av reglerad invandring. Och jag tänker på de barn som hamnar på gatan eller i miserabla tillfällighetsboenden när en barnfamilj vräks från sin lägenhet. Kort sagt: på alla de barn som intet ont har gjort men som straffas på grund av vuxnas tillkortakommanden, rigida tänkande och prioriteringar av andra värden.

Ingen har uttryckt det bättre än Fjodor Dostojevskij, när han låter Ivan Karamazov föremedla det tragiska budskap som behöver upprepas om och om igen:

Om barns lidande är tänkt att utgöra summan av det lidande som är oundvikligt för att sanningen ska segra, så vill jag ge er en varning: det är inte säkert att sanningen alltid är värd ett sådant pris.

 

Read Full Post »

Julevangelium enligt Benke

Jag har redan läst en av årets finaste julpredikningar. Den är i krönikeform, författad av Benke, alltså Bengt Ohlsson, och återfinns i dagens DN.

Benke berättar om en episod, som vi alla kan känna igen oss i. En man, sannolikt alkoholpåverkad, faller ihop. Benke går först förbi men hejdas av en osynlig vägg: ”Som om någon nyper tag i nackskinnet på mig och säger: Nu djävlar skärper du dig!” Benke vänder om och går fram till mannen. Snabbt får han hjälp av fler, bland annat av en ung tjej som redan finns på plats och som var den första att ingripa. Benke beskriver sedan den märkliga känsla av samhörighet som uppstår bland dem som försöker hjälpa till. Alla hjälps åt, och mannen får både omsorg och vård.

Som läkare har jag fått ingripa i flera liknande situationer, på gator, bussar och flygplatser. Och jag har samma erfarenhet. Jag får alltid hjälp – och oftast av ungdomar. Det har gjort mig trygg. För jag vet att när jag en gång faller till marken kommer jag också att bli omhändertagen. I varje fall om det finns ungdomar i närheten.

Benke överraskar genom att mot slutet av krönikan hänvisa till Bibeln, närmare bestämt till Matteus 4:8, där djävulen försöker fresta Jesus att lämna den godhetens väg denne slagit in på. Krönikans avslutande ord: Nu djävlar skärper du dig känns därför alldeles följdriktiga.

Läs Benkes krönika/ julpredikan i sin helhet  här!  

Och med det önskar jag alla mina läsare en riktigt God Jul!

Read Full Post »

Förvandlingar

I sin nya roman Sommaren utan män gestaltar Siri Hustvedt en kvinna, Mia, i övre medelåldern och vad som händer henne, sedan hennes man Boris lämnat henne för en annan kvinna. Eller tagit en ”paus”, som han uttrycker det. Mia är bokens jagberättare och allt ses genom hennes ögon. Hon är poet och litteraturvetare, intellektuellt analyserande, arg och ledsen, ofta befriande sarkastisk i sin syn på tillvaron, sig själv och sin man.

Mia tillbringar sommaren i sin barndomsstad Bonden i Minnesota, där hon umgås med sin gamla mamma och medlemmarna i den bokcirkel som mamman tillhör. Mia får också hand om en skrivarkurs med en grupp tonårstjejer och dras även halvt ofrivilligt in i den samlevnadskonflikt som pågår i en ung grannfamilj. I mötena med de unga tjejerna och de äldre kvinnorna speglar Mia sitt eget liv.

Jag tycker mycket om den här boken. Men jag lyfter fram den här i min blogg av ett särskilt skäl. I tjejgruppen inträffar en incident med elakartad mobbning. Mias sätt att handskas med denna, med hjälp av skrivande, förvandlingar och lek med identiteter, är tänkvärt och lärorikt. Ett utmärkt underlag för samtal bland dem som i skolan arbetar med sådana frågor!

Den som unnar sig att läsa boken får samtidigt några både roande och oroande timmar i sällskap med ett oroligt men i högsta grad levande författarhjärta.

Read Full Post »

Josef och julkrubbans hemlighet

För ett par veckor sedan besökte jag Marienkirche i Rostock, en kyrka med mäktigt höga gotiska valv och ett imponerande astronomiskt ur. På trappasavsatsen framför högaltaret fanns den julkrubba som du kan se på bilden här intill. Figurerna, utskurna i trä, var i nästan naturlig storlek.

Jag satte mig ner på en bänk, betraktade scenen framför mig och försökte utröna vem av figurerna som föreställde Josef. Då började saker hända, något jag inte alls var föreberedd på. Om denna annorlunda upplevelse berättar jag i dagens Tankar för dagen i radions P1.

Programmet sändes första gången i morse kl 06:50. Repris ikväll kl 21:45. Du kan också lyssna direkt här.

Read Full Post »

Dags för release

Idag var det dags för releasekaffe med prinsesstårta på Studentlitteratur. Nu är Förskolebarnets mänskliga rättigheter på väg ut. Det känns verkligen både spännande och roligt. Inte minst för att vi varit så många som hjälpts åt för att göra en fin bok.

Lars Arrhenius, Barn- och elevombudet, har skrivit förord i boken, något jag sätter stort värde på.  Det finns nu en artikel om boken på Skolinspektionens hemsida – se här! Idag ringde också Fredrik Malmberg, Barnombudsmannen, och tackade för boken. Han menade att det är hög tid att lyfta förskolan i den politiska debatten, något som också jag vill verka för. Så boken kommer kanske i precis rätt ögonblick.

Nu väntar jag bara på recensioner och på läsarnas reaktioner. Alltid lika spännande!

Läs gärna mer om boken på förlagets hemsida!

 

Read Full Post »

Barn som förövare

Idag hade vi möte i ALMA-juryn. På eftermiddagen började min mobil ringa. Jag ville inte svara, men när jag sedan kollade inkommande sms såg jag att flera nyhetsredaktioner ville ha min kommentar till mordet i Ljungby. Jag valde att avstå. Jag kände mig inte ha något att bidra med. Jag vet ingenting om detaljerna – hade jag gjort det hade jag säkert varit förhindrad att säga något av sekretesskäl. Och att allmänt spekulera bjuder mig emot. Det är mycket ovanligt att barn dödar andra barn. Varje händelse är unik – och djupt tragisk. Kommentarer utan riktig grund kan hamna så fel. Av hänsyn till de drabbade familjerna, som jag känner starkt med ikväll, tycker jag man ska vara mycket försiktig med vad man säger. Jag utgår ifrån att det nu, som komplement till polisutredningen, sker en haveriutredning, där man gör allt man kan för att försöka förstå vad som hände och hur det kunde ske – och vad vi kan lära av det för att minska riskerna för att det ska hända igen.

Ikväll såg jag så Ruben Östlunds film Play. Jag är för trött, och för omskakad, för att skriva långt om den. Jag vill bara säga att jag inte kan förstå dem som menar att filmen spelar främlingsfientlighet och rasism i händerna. För mig handlar filmen om fattigdom, klasskillnader, segregation – och de vuxnas frånvaro. Det är en stark film och ett nödvändigt samtidsdokument. Jag önskar att alla som engagerar sig för barns uppväxtförhållanden i vårt samhälle verkligen ser filmen och samtalar om den.

Read Full Post »

Older Posts »