Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 november, 2012

Att sakna språk

Jag har upptäckt ett nytt författarskap, som jag kommer att följa noga i fortsättningen! Det handlar om Merethe Lindstrøm. Hennes Dagar i tystnadens historia fick Nordiska Rådets romanpris 2012. Den handlar om ett äldre par, Simon och Eva, som lever tillsammans i en relation där tystnaden spelar en viktig, och på sitt sätt förödande, roll. Simon tiger om de förföljelser hans familj utsattes för under nazismen, Eva om det barn hon fick som mycket ung och som adopterades bort. En lettisk hemhjälp, Marija, får stor betydelse i familjen. Hennes mer öppna sinnelag skapar möjligheter för en islossning, men blir också ett hot. Till slut sägs hon upp, och också kring detta uppstår en tystnad som även drabbar mig som läsare. Man får aldrig riktigt veta vad som hände. Det är en stark roman. Mest imponerar Lindstrøms knappa och precisa språk, hennes förmåga att skapa stämningar och att ladda detaljer eller till synes obetydliga händelser med en innebörd som klarnar först så småningom.

På bokmässan i september stötte jag ihop med Lindstrøms svenska förläggare, Svante Weyler. Vi talade om den aktuella boken, och Weyler sa då: ”Det finns en annan bok av Merethe Lindstrøm som du verkligen borde läsa, Barnejegeren!” Hans entusiasm fick mig att genast inhandla boken, som ännu bara finns på norska (men kanske på svenska redan nästa år). Nu har jag läst, och det är bara att erkänna: Barnejegeren är en av de böcker som under senare år drabbat mig mest.

Bokens huvudperson, Ida, är skolpsykolog. En av Idas patienter, den åttaåriga flickan Eli, försvinner under en skolutflykt. Medan sökandet pågår får vi följa Idas tankar. Boken är skriven i jag-form. Ida minns och reflekterar, främst kring sin dotter Silje, som är drogmissbrukare. Men också kring några av sina övriga patienter, där brist på språk är den gemensamma nämnaren.

De båda romanerna har alltså ett tema gemensamt: språklösheten och svårigheten att förstå varandra. Både i våra privata liv och i de yrken där vi verkligen anstränger oss för att nå fram.  I Barnejegeren är också föräldrars ständiga oro över att förlora sina barn ett tema som varieras på olika sätt. Ett tredje tema är tvivlet, som kontrast till trosvissheten. Ida är en kvinna som tvivlar starkt på sig själv – i motsats till socialsekreteraren Marie, som på ett välmenande men beskäftigt sätt försöker ingjuta mod i sin mer osäkra kollega. Marie är svenska – hennes repliker är hela tiden återgivna på felfri svenska!

Det paradoxala i Barnejegeren är att tvivlet och osäkerheten som livshållning till slut ändå blir det som inger hopp. Vi vet så lite om oss själva och varandra. Kanske är det mest konstruktiva att våga leva i vår osäkerhet – och att faktiskt stå ut med en del tystnad. Hellre det än ord som ingenting betyder.

Annonser

Read Full Post »