Intill mig på stationen står en flicka i 10-årsåldern. Hon granskar perrongen på andra sidan spåren och texten som finns skriven där: FÖRBJUDET BETRÄDA SPÅREN. ”Vad betyder beträda?” frågar hon. ”Att man inte får kliva ner där, man kan bli påkörd då, av tåget”, svarar mamman. Men jag kan inte släppa flickans fråga.
Beträda – vad betyder det? Det är ett sådant där ord vi inte använder så ofta numera. Och när vi hör det är det oftast förknippat med något vi inte får göra, en plats vi inte får stiga in eller ner på. Det hörs nästan att ordet kommer från tyskans ”betreten”, och enligt Svenska akademiens ordbok har det funnits här hos oss sedan 1500-talet. Det kan betyda att beträda ett område, eller en scen. Men också att beträda en bana, till exempel brottets. Eller att beträda ett ämbete. Men så används väl inte ordet så ofta idag, i varje fall inte av yngre. Det är väl helt enkelt ett ord på väg att falla i glömska, som så många andra. Jag blir nyfiken och bestämmer för mig för att googla en stund. Och ser man på – jag har alldeles fel! Det finns massor av exempel från nyskrivna texter på att ordet beträda är vid gott liv! Här är bara några få av de jag hittat:
”Det är nämligen så att jag ska beträda Lötens konstgräs för att ta mig igenom en träningsmatch mot Östervåla imorgon. Vi får se hur det går med foten, hur mycket den pallar”, skriver Madeleine på sin blogg.
I nyskriven vardagspoesi har ordet också sin givna plats, och nu i oftast positiva sammanhang. Så här inleder till exempel Fredrik Stillesjö sin vackra dikt Blåklocksmässa:
Blåklockan klingar och kallar på mig
Till mässa på själens söndag
Jag vill beträda altargången,
som kantas av höskördens strängar
Och i dikten Möt min längtan beträder signaturen Fjärilen ett svåråtkomligt och ömtåligt område:
Älskade hjärtat!
öppna så rädslans dörr
Ja, jag vet att det skrämmer
men jag lovar Dig
att det är med bomull kring mina tår
som jag vill beträda dessa slutna rum
Det här är nya texter av vad jag kan förstå förhållandevis unga författare, åtminstone många år yngre än jag. Det gör mig glad. Över att vårt språk lever. Så jag känner mig faktiskt lite beträdd med fördomar. För så kan ordet också användas. Att bli beträdd kan betyda att bli ertappad.
***
En sak fäster jag mig vid: att beträda ett område idag sker ofta, i de texter jag läst, på ett både lite högtidligt och nästan andaktsfullt sätt. Nå, kanske inte Lötens konstgräs. Men altargångar och hemliga rum kliver man ju inte bara in i hur som helst. Och sådana ord ska vi kanske vara rädda om. Som påminner oss om att vissa av våra rum och gångar faktiskt mår bra av att just – beträdas. Varsamt.
Read Full Post »