Här presenterar jag ett axplock av material som berör mitt arbete under de senaste åren. Först och främst är det artiklar som jag själv har författat. Här finns sedan länkar till några av de Tankar för Dagen som jag har spelat in å Sveriges Radios vägnar. Vidare finns intervjuer som gjorts med mig, recensioner av mina böcker, samt lite övrigt svårsorterat material. Ambitionen är också att senare publicera en del exklusivt material. Håll till godo!
Artiklar
- Så kan du stödja en drabbad vän. SvD, 2005-01-12
- Våga vara barnslig. Growing People, 2005-04-27
- Kränk inte utsatta familjer. SvD Brännpunkt, 2005-11-24
- Våga vara medmänniska. Kapitel i När det värsta händer. Myndigheten för skolutveckling 2006
- Stressade ungdomar -för lite krav? Elevhälsan, 2007-08-20
- Columbine, Erfurt, Jokela: Lärdomar av skolmassakrer. Läkartidningen, 2007-11-21
- Jul igen – låt barnens behov gå först. SvD, 2007-12-04
- Skamvråns återkomst. Pedagogiska magasinet, 2007-02-14
- Att älska ett barn. Growing People, 2008-02-11
- Kreativt nytänkande behövs i arbetet med beteendestörningar hos barn. Läkartidningen, 2008-05-06
- Nya privata barnsjukhus missgynnar svaga barn (med Amir Daneshpip och Makan Amini). DN Debatt 2008-08-19
Tankar för dagen i SR P1
- Tankar för dagen 2008-06-16 (MP3, 3 mb)
- Tankar för dagen 2008-06-09 (MP3, 2 mb)
- Tankar för dagen 2008-06-02 (MP3, 3 mb)
- Tankar för dagen 2008-05-26 (MP3, 3 mb)
- Tankar för dagen 2007-11-23 (MP3, 3 mb)
- Tankar för dagen 2007-11-09 (MP3, 3 mb)
- Tankar för dagen 2007-10-26 (MP3, 2 mb)
- Tankar för dagen 2007-10-12 (MP3, 2 mb)
Intervjuer
- Det blir inte på Rosengård. Skånska dagbladet, 2008-08-19
- Andra går i terapi – men jag skriver. Läkartidningen, 2008-08-19 (pdf-fil)
- Hård kritik från barnläkare. Borås tidning, 2008-02-05
- Boken om kyllan måste skrivas: ”Hon lämnade mig ingen ro”. Länstidningen i Östersund, 2007-12-20
- Föräldrar måste kräva bättre elevhälsa. Föräldrakraft, 2007-05-09
- Skriver med barnet i Centrum. Sydsvenskan, 2007-05-08
Recensioner
- Eric Nylander – När musiken tystnar. Örnsköldsviks Allehand, 2007-12-24
- Elisabeth Hultcrantz – En läkares samvete. Läkartidningen, 2007-01-31
- Erik Löfvendahl – En läkares samvete. Svenska Dagbladet, 2006-10-16
- Anna Toss – Se barnet – se dig själv! Barnsidan.se, 2004-10-06
- Ann Heberlein – Se barnet – se dig själv! Sydsvenskan, 2004-08-23
Övrigt
- Min biograf vid Alma-juryn. Kulturrådet
- Elevhälsa – en rättighet för alla barn? Inledning till seminarieserie vid Sit (pdf)
Hej! För många år sen hörde jag dej prata på radio om ”sorgerummet”. Om hur vi när vi är akut drabbade, helt o hållet finns inne i rummet, inga fönster, inga dörrar. Så småningom anas fönstret, ställs på glänt en stund, dörren syns, man kan gå ut en liten stund…. Bilden av sorgeprocessen gick rakt in i hjärtat och jag har också berättat den för de sorgsna jag mött. Alla tycker om den! Nu har jag blivit ombedd att berätta om den på en begravning på lördag och söker på nätet, om du har skrivit nåt om detta. Kan du hjälpa mej?
vänliga hälsningar Karin Westin, Kramfors
Berättelsen om sorgerummet finns i min bok Skynda att älska. Den finns också i artikeln Våga vara medmänniska, som ingår i skriften När det värsta händer, utgiven av Myndigheten för skolutveckling. Kan laddas ner här.
Hej! Jag var på en av dina föreläsningar. Den var jätte bra och har fått mig att fundera på så många olika saker. Jag är pappaledig med en liten flicka och överlycklig att få vara det. Det är de bästa som har hänt mig och det är ovanligt i mitt hemland där jag kommer ifrån. Min fråga, finns det kurser eller någon form av terapi som man jag gå på som du rekommenderar för mig. Jag var misshandlad som barn i många år och känner att det är oerhört viktigt att inte upprepa samma sak. Att aldrig glömma men förlåta och har kommit en lång bit på vägen med min sorgarbeten. Min pappa och jag är goda vänner nu och vi talar mycket om denna händelse i våra liv. Han gick igenom samma sak men det ursäktar inte honom och det vet han. Jag bryter den onda cirkeln här! Han säger att han är stolt över mig. Jag behöver råd om hur jag kan gå vidare för att kunna utvecklas och reflektera över min pappa roll.
vänliga hälsningar Maskrossbarn
Hej, så glad jag blir över ditt brev! Ditt sätt att formulera dig visar att du redan hunnit långt på den väg du vill gå. Inte minst försoningen med din egen pappa och att ni kan tala så öppet om det hela är en viktig milstolpe! Jag vet att det finns många pappor med liknande erfarenheter som du. En möjlighet är att bilda en samtalsgrupp med sådana pappor. Det kan ske i regi av olika arrangörer. Utifrån min erfarenhet tänker jag främst på BVC eller kyrkan. Mitt konkreta förslag bli alltså att du talar med psykologen på den BVC som du anlitar eller med någon av diakonerna (eller prästerna) i din kyrka och frågar om de inte kan inbjuda till en sådan samtalsgrupp. Det skulle inte förvåna mig om du så småningom kommer att leda sådana grupper själv! Allt gott!/Lars