Häromdagen var brorsan i stan. Bengt inledde Sandblomsdagen i en fullsatt universitetsaula. Temat för dagen var Människan i mikro- och makrokosmos. Och Bengt har en otrolig förmåga att få oss alla att känna hur liten människan är i ett väldigt universum. Eller om det nu finns fler. Bengt är förresten just nu på måndagarna i Tankar för dagen i radions P1 – lyssna gärna på webben!
Av någon anledning har vi en fömåga att söka oss till samma källor, Bengt och jag. Idag inledde han med att läsa ur Pär Lagerkvists Aftonland. En dikt som handlar om pojken som går ut en kväll för att hämta in ved till sin mor.
Med vedträna i famnen kom jag att se upp i himlen
och då såg jag dem däruppe, omgivna av sitt gränslösa mörker.
Överallt ovanför mig fanns de i en ödslighet utan gräns.
Det är en av mina favortidikter, jag har skrivit om den i Upptäcka livet. Bengt tog fasta på den bävan som är en del av pojkens upplevelse. Det är bävan, mer än nyfikenhet, som är naturvetarens främsta drivkraft, menade han. Och så tog han oss med på en omtumlande resa ut i världsrymden. På tidens smala näs var underrubriken på hans föredrag. Och i sin entusiasm drog han över ett antal minuter. Så vår biskop här i Lund, Antje Jacklén, kom lite sent ut ur startblocken med sitt föredrag Tidsberoende och evighetslängtan. Det var ett spännande föredrag, också det, om än något omständligt. Så när biskop Antje var klar låg programmet mer än 20 minuter efter schemat. Bengt kom ner till mig med orolig blick: ”Jag ska vara på Kastrup om några minuter bara, jag ska ju till Maputo!” Han hade ”tagit fel på tiden”. Vi ringde Taxi Skåne och underströk det kritiska läget, men det tog säkert 10 minuter till innan chauffören hittat oss i regnet. Bengt missade flyget, men enligt uppgift från Sigbritt lär han nu vara framme i Maputo efter ombokning via Sydafrika. Säkert påmind om att tiden har en högst jordisk dimension.
Själv gick jag idag min middagspromenad genom St Larsparken och stannade vid ett av parkens evighetsträd. Också det alldeles nära kan få en människa att känna sig liten.
larsh.wordpress.com 