Jag ägnade gårdagskvällen åt att noga se igenom Uppdrag Gransknings reportage från Bjästa, och jag tog också del av den uppföljning som gjordes i Studio Ett och i programmet Debatt. Jag är, som väl de flesta, djupt skakad.
Jag var skolöverläkare i Örnsköldsvik under sju år, fram till 2004, och var då med om att bygga upp elevhälsan där. Mitt intryck då var att Örnsköldsvik var en bra skolkommun med en elevhälsa som definitivt låg i framkant. Det gör att jag tror Katarina Wennstam hade rätt, när hon i Debatt hävdade att det som hände i Bjästa kunde ha inträffat var som helst i Sverige. Att tro att detta bara handlar om Bjästa för alltså tanken fel. Frågan är mycket allvarligare än så. Det handlar om oss alla.
Men det finns heller ingen anledning att bagatellisera de brister som kom i dagen. Bjästa by måste få underkänt för att man inte lyckades stoppa den elakartade ryktesspridning som kom igång, och där många vuxna aktivt hjälpte till att sprida lögner och förtal.
Skolan måste också få underkänt för ett sällsynt tafatt agerande när mobbtendenserna kom i dagen. Det som särskilt stör mig är hänvisandet till att skolan ska vara ”neutral”. Som barn- och elevombudet Lars Arrhenius påpekade har skolan ett eget utredningsansvar, en skyldighet att stå på de mest utsatta elevernas sida och ett uppdrag att alltid rakryggat hävda barnkonventionens principer. Gentemot eleverna förstås – men också gentemot deras föräldrar.
Som tidigare ansvarig undrar jag förstås var elevhälsan höll hus. Om rektorn, som hon sa i programmet, varit helt ovetande om de kränkande aktiviteter som pågick på nätet innebär det en svidande kritik mot elevhälsan. För där ska man leva så nära skolans elever att man är väl medveten om vad som pågår – och då ska också rektorn veta. Det är ju rektor som leder elevhälsoteamets arbete.
Men allra mest störd är jag kanske över kyrkans agerande och attityd, både i det tidigare förloppet och i samband med skolavslutningen. Maken till okunnighet och valhänthet har jag sällan skådat. Att låta avslutningen bli en manifestation på förövarens egna villkor – fullständigt obegripligt! Varför gick inte rektorn eller prästen fram till killen när han dök upp och sa: ”Nej du, min vän, det här blir inte alls bra. Nu går vi ut en stund du och jag!”
Vi måste våga se att allt detta okritiska bekräftande av den här stackars pojken, alltså låta honom känna att han inte bar skuld utan egentligen gjort något bra och att allt med andra ord var flickans fel, mycket väl kan ha bidragit till att han samma kväll begick en ny våldtäkt.
Nu kommer Skolinspektionen och domkapitlet att granska vad som hänt. Men det räcker inte. Händelserna i Bjästa är så allvarliga att en oberoende kommission, en haveriutredning, snarast borde tillkallas för att göra en samlad genomlysning av vad som hänt. Kommunstyrelsen i Örnsköldsvik borde ta initiativ till det. Jag ser det som enda möjligheten att återupprätta Örnsköldsviks nu skamfilade anseende. Och som ett viktigt bidrag till att förstå destruktiva processer av det här slaget. Sådan kunskap behöver vi alla.
larsh.wordpress.com 